Mitt äventyr på Irland

Vaknade före väckarklockan idag. Bra jobbat. Man blir alltid, eller i alla fall jag, sur när man vaknar typ 10min innan klockan ringer. Då kan man inte njuta av att få somna om utan ligger och väntar tills klockan ringer. Blä jag hatar det!

I alla fall efter de sedvanliga rutinerna så sadlade vi hästar för gästerna, Michelle fick sadla sin egen idag haha. Vi mockade medan gruppen var ute med Oliver, vi var inte riktigt klara när de kom tillbaka men strax efter 12 var allt klart.

Lunch på gårdagens carbonara och lite chill på rummet. Sen ned igen och sadla ett par till hästar. Roz var här också (ägaren till Zorro) så hon tog med gruppen på motionsrunda och vi, ja vi gjorde inte så mycket. Wilma släppte ut Tiptoe i en hage, och om hon gillade det! Första kvart-20 min spenderade hon bara galopperandes fram och tillbaka, slängde med huvudet och sparkade och stegrade sig. Det var jätte roligt att se hon hade det verkligen roligt. Wilma fotade lite som ni kan kolla på, på hennes blogg.

Oliver hjälpte oss att fodra för kvällen tidigare, så vi var helt klara vid halv 4-4. Jag gick in, la mig på sängen och somnade bums. Jätteskönt och typiskt mig…

Blev smörgås och svensk blåbärssoppa till middag idag, imorgon ska vi vara lite mer seriösa.

Idag var en sån där mittemellan dag, inget speciellt hände men eftersom jag skriver varje dag så skriver jag om det lilla som hände. Oliver tycker inte man ska mocka på söndagar, det är vilodagen enligt honom. Men vi mockar varannan dag så nästa helg när det är jakt så kommer vi inte mocka på söndagen. Kanske inte behöver rida någon häst heller då kan vi slappa hela dagen haha.

Idag är det första advent, det betyder att det bara är tre söndagar kvar till jul. Svårt att få julkänslor när det är plusgrader och vissa dagar blåser ljumma vindar. Igår var det faktiskt frost ute. Den smälte visserligen bort ganska snabbt och ersattes med tjock dimma, men jag hann fota från mitt fönster. Jag tänkte be nån vänlig själ hemma skicka en skiva med julmusik så man kommer lite i stämning liksom. Lider brist på eluttag annars hade jag kunnat tända min julstjärna som kom med också.

Lite om vad som händer på Flowerhill, Oliver var uttråkad nu på kvällen tyckte väl vi skulle laga något kulinariskt till honom. Men där gick han bet, vår middag var knappast nån middag att prata om.

Något som däremot kan bli kul är den stora middagsbjudningen på torsdag. Det ska komma närmare 30 gäster hit och Oliver ska ha en som lagar all mat och vi ska hjälpa till om det behövs, att servera drinkar innan middagen. Men behövs det inte så är vi bara del av festen. Kommer antagligen vara helt död fredag morgon… Intressant morgonfodring det kommer bli haha!

Nu ska jag bege mig ut i kylan och uppdatera. Au revoir! (eller hur man stavar det…)

 

Over and out.

/R

Aaaaaaahhhhh!!!! Tyckte dagen började bra med frost, kyla i luften och en sol som sken från en klarblå himmel. Men nähä då. Vi red ut med en liten grupp och skulle rida tillbaka efter halva, hämta två andra hästar och komma tillbaka. Det skulle aldrig funka för oss i praktiken, för Oliver säkert för han är snabb som ögat (enligt honom själv)för att:

1)      Vi skrittar tillbaka till stallet, inte galopperar i 100 km/h

2)      Vi måste sadla av våra hästar, sätta på täcken och sadla nya hästar

3)      Vi skrittar förmodligen tillbaka möjligen travar och vi måste dessutom hitta Oliver och gruppen igen som ridit iväg nånstans.

Som vi trodde så sket det sig, mycket p.g.a. en fjärde orsak att jag var tvungen att bygga om Hollys träns som jag skulle rida tillbaka. Det tog 1000år för lädrena här i tränsen är fastklistrade av allt vatten, lera och taffligt smorda med matlagningsolja.

Oliver var på solskens humör (inte) och skällde ut oss inför gästerna om att vi var så långsamma och han hade minsann ridit två hästar själv på den tiden det tog för oss att komma tillbaka till dem. Som redan var på väg upp från sjön vid det laget vi hittade dem.

Han var sur på Michelle och David som körde sitt eget race och förväntade sig att få vara med på ridningen. Det sa han till mig efteråt och jag antar att det var Olivers sätt att säga förlåt. De hade dessutom dragit till puben mitt på dagen så en gäst som var med missade anda ridturen och vi fick sadla och sadla om totalt tre hästar. Det gör Oliver sur att vi får göra dubbelt jobb, och det blir vi som får ta hans frustration. Man kan tycka att det är dålig stil och allt det där, men efter att Wilma och jag gnällt av oss mellan varandra hela dagen så kändes det okej. Vi fattar hur Oliver känner sig och så och känner honom ganska bra vid det här laget. Det brukar bli vi som får en släng av sleven när han är stressad eller har mycket att tänka på. Det enda jag inte tycker är okej är när han skäller ut oss inför gästerna, det är inte okej! Jag tycker det blir fel budskap till gästerna då. Han får gärna tycka att vi är långsamma och att han hade hunnit dubbelt så mycket på samma tid osv. osv. men inte inför gästerna. Vad ska de tro om oss då?

Resten av dagen red vi en miljon hästar, bl.a. TT och Wilson. Allt gick jättebra, Wilson bockade inte eller nånting. Ända fram tills att TT får spelet på nåt obetydligt typ ett hinder vid vägen, då tyckte Wilson det var bra att bocka. Jag var inte beredd som vanligt så jag åkte av. Igen. Fan att jag inte kan vara beredd och sitta kvar. Men det kommer väl. Sur var jag också när jag hoppade upp. Jag borde väl vara van och beredd efter mina två andra fall men det kommer så jäkla plötsligt! Från ingenstans, helt bara så där! Men nu har jag bestämt mig, jag ska rida Wilson alla andra gånger från och med nu, jag ska överleva hans bockningar! That’s a promise.

Ställning just nu: Wilson vs Rebecca 3-0, Holly vs Rebecca 1-1.

Som om den här dagen inte kunde bli värre, Brad beslöt sig för att vara dum i boxen och rymma lite när jag försökte sätta på grimman. Så vi tog en sväng ner till hagarna innan jag drog grimskaftet runt halsen på honom och tvingade in honom i skrittmaskinen som straff. Han ska inte tro han kommer undan. Nänä. Och när jag skulle ta ut honom från skrittmaskinen så hade jag tagit en för stor grimma som jag lirkade över öronen på honom så han blev lurad att få den på sig, haha. Brad vs Rebecca 0-1.

Och det fortsätter… Jag gjorde en Wilma när jag skulle fodra Hugo Boss. Tog ett steg åt sidan när jag skulle stanna skottkärran och föll pladask på knät. Men knät och byxorna höll, tack och lov!

Vi blev klara med fodringen hyfsat snabbt, Oliver hade fyllt våra hökärror.

Det blev carbonara till middag och ett avsnitt playa del sol efteråt. Vi hade planerat för lördagsmys på rummet, men tänkte ”nej vi ska nog gå ner till the den och vara lite sociala”. Vilket var tur för mig, dagen blev några steg bättre när David släcker ljuset och ut kommer en liten chokladtårta med ljus och alla stämmer upp i Happy Birthday. Yes! Kunde inte be om ett bättre slut. Nu sitter jag och knaprar på en bit mörk choklad från David och lyssnar på de andra med ett halvt öra. Klockan är 20.24 irländsk tid så det börjar närma sig sängdags för Rebecca.

Just det ja! Fick ett gulligt grattiskort från Lisa, gett av hennes nephiew (systerson/brorson?) Decland.

Så även om det var en riktig skitdag och Oliver var pain in da ass, så blev det ett bra slut.

Om tre veckor precis står jag på svensk mark igen. Bra tanke. Håller mig flytande.

 

Over and out.

/R

Vaknade av att mamma ringde 06.47, hon hade glömt att vi ligger en timme efter!! Hallå mamma, jag sover! Eller ja inte efter det då. Sen smsade pappa och ville ringa, då hade klockan inte ens ringt. Så jag bad båda två ringa senare när vi vaknat och gått ut till hästarna. Det var grattishälsningar de ville framföra men jag ville visa hänsyn för Wilma som inte vaknat än.

Resten av frukostfodringen pratade jag med mamma och pappa så det var helt okej fodring hihi. Frukost och Oliver deklarerade att han försovit sig haha igen! Tydligen hade Vincent (säret, Wilmas anm.) ringt Oliver när han gått och lagt sig och ville dra ner på puben. Så Oliver hade kommit hem klockan 1 på morgonen och inte kunnat sova. Och hade vad jag förstod ignorerat väckarklockan.

Vi mockade i massa timmar, eller det tog väl en halvtimme eller så mer än vanligt, min mob pep av sms hela förmiddagen. Det är kul att få bli lite uppvaktad så här fast man är på annan ort och i ett annat land för den delen. Oliver drog ut med Kim och Roz som äger och rider Zorro och motionerade hundarna. Skönt då slapp vi det också. Det är alltid så bråttom och stressigt när hundarna ska motioneras, det är låtsas jakt och vi ska hoppa efter hundarna och driva på dem hela tiden. Jag orkar inte tokrida så som de gör så det lämnar jag åt dem som tycker det är roligt.

Efter mockningen hade Roz lagat kyckling i tomatsås med pasta och så kom Oliver instruttande med ett ljus  i ena handen och sjöng happy birthday för mig, sen fick jag blåsa ut ljuset. Har aldrig firat födelsedags lunch förut så det var mysigt. Sen fick vi ledigt (ja på riktigt!) i några timmar fram tills vi skulle fodra kvällen. Jag och Wilma störtade upp på rummet, drog fram våra godisgömmor och slog på datorerna. Jag kollade de sista avsnitten playa del sol som jag fått av Peter <3 och åt den sista chokladen i karamellkungen påsen. Måste nog öppna marabou’n snart… Det svider, den gör sig bra i lådan orörd. Får vänta ett tag till.

När vi skulle fodra kvällen så blev det som vanligt som det kan bli med mig och Wilma, Wilma säger nånting och jag ligger dubbelvikt och tjuter. I alla fall, jag fick för mig att jag skulle se om jag kunde spätta ena höbalen som var oöppnad, så jag sulade iväg högaffeln men den bara studsade över. Då sa jag till Wilma att jag skulle lägga in min dödsstöt på höbalen vi höll på med, så jag spettade den med all min kraft. Då fick Wilma för sig att vidareutveckla min dödsstöt. Det var den berömda dödsstöten, den som alla pratar om. Och så ja, så höll vi på och jag tjöt av skratt igen. Så kan det gå. Vi skulle säkert göra fodringarna på halva tiden om vi inte var så oseriösa. Och jag var tvungen att gosa med alla hästarna. Men vissa är så söta och buffar på en med mulen och då går det inte att låta bli att stanna en stund och klappa och klia lite. Åh jag kommer sakna hästarna när jag åker hem...

Halv fem knackade Theresa på och frågade om vi var färdiga för att åka. Födelsedagspizza stod på schemat. Jag fick panikduscha eftersom jag börjat skriva blogginlägg på datorn. 20min senare åkte vi iväg och vi hann med att handla också innan vi var tillbaka vid 7. Det blev skype i kalla kontoret med pappa sen mamma och sen Peter. Lade också upp lite bilder på facebook.

Och det var den födelsedagen det. Jaha ja då var man 25 då. Förväntas det nåt speciellt av en då? Har man passerat nån slags milstolpe i livet? Är det nu det börjar?

Inte vet jag för jag känner mig exakt på samma sätt som igår och i förrgår. Och för en vecka sen. Och för en månad sen. Men det kanske kommer. Jag kanske vaknar upp en dag här nu framöver och känner mig annorlunda. Att jag liksom tagit ett steg upp på livets trappa. Men jag tror det ska kännas när man gör det och eftersom jag inte känner mig konstigare än igår så har jag nog inte gjort det än. Det enda som kanske ger en en liten knuff i ryggen är att nästa gång jag fyller jämnt så är det 30. Dvs. den jätte vuxna, super allvarliga, megaviktiga 30-års gränsen. Det kan vara ångestframkallande men än så länge är det lugnt. Ingen ångest än. Den kanske också kommer en dag. Då vill jag hellre bara ta ett stadigt kliv upp på trappan så är det bra sen. Och skulle jag nu mot all förmodan i hela världen och alla principer som finns, bli med barn my god då skulle man få panikspringa upp minst tre steg. Det är himla vuxet och seriöst tycker jag. Det ger mig ångest.

Men den huvudvärken tar vi en annan dag. Nån måtta måste det vara, jag fyller trots allt bara 25.

Tack allihopa för alla fina grattis-sms och facebook-hälsningar och alla kort och brev som kommit. De betyder jätte mycket.

God natt!

 

Over and out.

/R

Fina ridbyxor va?!
Dom är jättesköna kan jag meddela :)

Dagen började som alla andra här på Flowerhill. Klockan 10 kom det två kvinnor hit som vi red ut med. Oliver gav oss hopplektion och det gick bra för mig idag. Oliver sa att först hade han trott att jag var ett hopp-löst (haha nån förutom pappa som gillar min ordvits…) fall och att han tyckte jag var helt körd och värdelös. Idag såg han ljuset i tunneln, molnen skingrades och solen tittade fram. Varpå jag förklarar att jag inte hoppat speciellt mycket i mitt liv, men försöker ändå och tar åt mig av allt han säger. Jag börjar förstå den irländska hopptekniken nu och det går mycket bättre. Innan vi red ut tog Oliver mig åt sidan och sa att oavsett hur det går och så, så om någon av de andra kvinnorna frågar hur det går så ska jag säga att hästen är jättebra och att jag älskar honom bla bla bla. För tydligen hade en av dem ridit honom tidigare och klagat över att han var så stark och det gick inte att få stopp på honom osv. Men jag har ridit honom förut, Clint, och vet att visst han kan bli stark och är väldigt hoppglad men inte så att jag inte kan hantera honom. Hur som helst, mitt i ridturen så frågar de vad jag tycker om honom, det kändes bra att inte behöva ljuga. Jag gillar Clint som f*n och vi funkar jätte bra ihop. Det som är, är att, och det gäller mer eller mindre alla hästar här, om man lutar sig mycket framåt och liksom kryper ihop, så spelar det ingen roll hur mycket man försöker ta i tyglarna, hästen tolkar kroppsspråket och hur man sitter som att man driver den framåt vilket leder till att den inte svarar för fem öre på tygeln. Jag får jobba jätte mycket på min sits och som Oliver säger jump-land-sit up-half halt-next fence. Jag har det mantrat i huvudet hela tiden och då går det mycket bättre. Sen får man leva med att Oliver är en skrikig och gapig person, man får liksom sortera ut det väsentliga ur allt gap och sen agera därefter. Simple.

Vi skulle ha haft några hästar i skrittmaskinen idag, men det var bara en enda lervälling av underlaget så vi sket i det och fick rida de hästarna i stället. Inte så där asa roligt direkt, det enda vi gör är att trava dem fram och tillbaka på asfalt vägen. Tråkigare än döden typ…

Det blev en tidig kväll för Rebecca, hade tänkt gå ut och interneta men fastnade framför playa del sol. Nu har jag fått Wilma att gilla det också haha! Ni måste se det, så jävla sjukt. Men roligt!

Imorgon är det min födelsedag… Ja nån tårta lär jag inte få i alla fall… Men lika bra det, man blir bara tjock av det :p plus att jag ätit tårta på jobbet det här året så det räcker för resten av livet.

Hur går det förresten för Fredells? Står det kvar? Ska försöka titta in när jag kommer 19E DECEMBER!!!                              Yeeeehoooo Oliver har gett sin slutgiltiga tillåtelse. Nu ska jag bara vinna på lotto så jag kan betala biljetten hem. 187 € t&r. My god, de har vett att ta betalt dom där ryan air…

 

Over and out

/R

Yey! Idag kom mitt paket! Massa godis, kakor, kanelgifflar, gummistövlar, arbetshandskar, skavsårsplåster och ett par asfina ridbyxor!

Åh vad glad jag blev… Saknade dock polotröjor och ridvantar. Men det kanske jag kan fixa här på nåt sätt. Eller så får jag klara mig tills jag kommer hem, bara 23 dagar kvar :)

Usch stressig dag idag. Mamas boy skulle rida idag, så vi red ut först vid 10. Jag red Lizzy och trodde mina händer skulle gå sönder ärligt talat. Hon försökte springa iväg med mig hela tiden. Herregud vad jobbigt det var! Vi sätter Wilma på den pållen nästa gång, haha. Då kan hon inte klaga över att hon får en tråkig häst. (citat Wilma ”men alla hästar här är så himla tråkiga. Dom är så snälla och gör allt man säger åt dom”. Yea right att dom gör…)

Det gick bra att hoppa ändå, jag fick beröm av Oliver sista vändan. Då sprang Lizzy i princip iväg med mig, mina händer var helt slut. Jag orkade verkligen inte hålla henne längre.

Kort paus hemma innan vi skrittade ut nästa vända. Rio, Spice Girl och Latté ner till pölen, runt skogen och ner i pölen igen. Sen hem.

Wilma och jag tänkte att vi kunde äta lite lunch och sen mocka de sista två timmarna innan kvällsfodringen. Men nej, Oliver tyckte vi skulle rida mer. Fast först skulle han och mamas boy med mamma iväg och äta. Vi fick en timme på oss att mocka. Det blev ganska dåligt påfyllt men vi hann mocka klart innan de kom tillbaka. Sen fick vi rida ut själva med mamas boy då red jag Amigo. Åh vad jag älskar den lilla hästen! Han är helt gudomligt snäll, hoppar allt och lyssnar till det jag ber honom. Inget för Wilma antagligen, men jag tyckte det var skönt som omväxling mot Lizzy. Kunde ta det lugnare och öva på det som Oliver påpekat.

När vi var klara med ridturen så var klockan ganska mycket, men jag ville ändå göra klart i boxarna. Så Oliver sprätte iväg och började fodra och beordrade samtidigt Wilma att rida ut med mamas boy igen. Skönt ändå att få hjälp med fodringen, men jag tror inte Oliver blir så överlycklig när han känner att han måste hjälpa oss med det. Wilma fick straff-sopa när hon kom tillbaka, hihi.

Ja så var den arbetsdagen slut. Åh vad jag önskar mig en ledig dag snart. Bara en. Bara en sovmorgon egentligen. En halvdag hade räckt. Men det ser mörkt ut… Wilma verkar inte bry sig så mycket, hon kör på. Som tåget. Jag känner mig mest som en motor som börjar få slut på bensin. Men nedräkningen har börjat till hemkomsten i jul. Det ska verkligen bli mysigt. Vet att jag riskerar att boka upp mig för mycket så jag inte hinner vila, men som tur är så är det 7 dagar jag har hemma. Och första dagen hemma ska jag sova!! Åh vad jag ska sova. Sen ska jag julbaka när jag sovit klart :) tänkte våldgästa mamma hoppas hon inte har nåt emot det. Lite middag och julbak.

Går miste om en veckas lön men det får det lov att vara värt. Fick lön från städningen berättade Peter så det går jämnt ut kan man säga.

Ikväll händer inte mycket, jag är as hungrig så strax ska jag och Wilma gå ner och laga wraps, jag ska äta swedish knäckebröd också J har saknat en smörgås till maten. Sen blir det blåbärssoppa och fika framför love actually. Skön kväll!

 

Vi ses snart!

Over and out.

/R

Yey!! Wilma fick sitt paket idag från familjen i Sverige. Eller paket och paket, banankartong! Och det var ändå mest kläder i. Jag saknade mina tröjor och koftor när jag såg Wilmas sköna fleecetröja och munkjackor. Så om nån vänlig själ därhemma känner för att skicka ett carepackage från Sverige så har jag en önskelista färdig hihi…

-          Mina resterande fleecetröjor

-          Yllestrumpor, det är kallt här på kvällarna

-          Mina koftor (två st.)

-          Ett till underställ

-          Karamellkungen

-          Och ett par asa fina ridstövlar som Wilma fick bifogar bild nedan. (549kr på hööks utifall att.)

Vad mer har hänt idag?

Förutom den vanliga fodringen som vi gör varje dag, inte så mycket. Vi red ut med fransmannen som är här, som den enda gästen. Jag insisterade på att rida Holly, stoet som jag ramlade av förra veckan, bara för att se att jag kan kontrollera henne. Oliver ville ge mig en annan häst. De gick väl så där, eller mer åt det dåliga hållet än det bra. Jag stod för en del till en början eftersom jag suger på hoppning, så jag fick öva anridningar och att hitta vägen till nästa hinder så jag kom rakt på. När det är max 5m mellan hindrena och en jäkla sjö på ena sidan. Sen så skulle vi hoppa genom skogen och då var jag sist och Holly ville springa ifrån mig. Jag halv-haltade som Oliver ville men hon fortsatte springa undan för mig. Vid det laget var Oliver arg på henne för jag styrde bra mot hindret men Holly sprang undan åt olika håll. Det var en liten stock, knappt 1m bred, som stod i lite i vinkel. Men Holly envisades med att springa åt sidan åt olika håll. När Oliver sa åt mig att kicka henne åt vänster, för att hon tidigare sprang åt höger, så sprang hon förbi på vänstra sidan. Till slut ställde sig Oliver med Andy som en stoppkloss och jag vet inte hur många anridningar jag gjort förrän vi kom över hindret och kunde hoppa det andra. Sen fick jag rida med Oliver resten av turen, han var arg på henne för han såg att hon sket i det jag sa åt henne och gjorde som hon själv ville. Jag hade velat ha dom sprången i kroppen, men jag fick bita i det sura äpplet när jag ville visa mig med Holly. Oliver sa att han skulle byta bett på henne för att se om han kunde få fason på henne. Hon höll bara på att dumma sig. Sen så skulle Wilma och fransmannen rida ett par hinder och jag tittade på med Oliver, han lärde mig hur jag ska titta när gästerna rider, för att se vad de kan tänkas göra för fel eller behöva tänka på. Nyttigt det med visserligen men inte lika roligt. När vi då kom ut mot slutet av ängen vi red på, hade Holly tröttnat på att stå vid sidan. Så hon började småbocka men det funkade inte, jag satt kvar. Då försökte hon köra ner huvudet, jag blev ännu argare. Då frös hon. Oavsett om jag drog i tygeln eller kickade med benen hon stod helt still. Jag kände att en tokbockning antagligen skulle komma som följd så jag fick henne tillslut att gå framåt. Men shit vad vi bråkade. Oliver såg att hon var full av djävulskap idag, så han sa att jag ändå ”did good”. Jag måste nog börja inse att Wilma troligen kan hantera såna där saker bättre än jag och att jag ska ta varje chans jag får att hoppa istället. Men jag ville visa vad jag gick för, och för min del så räcker det med det nu. Jag fick trava hem ensam sista biten, men kan inte säga att jag grät för det. Jag var måttligt trött på det envisa stoet vid det laget.

Vi möttes vid sjön och när jag hängt tillbaka mina grejer i sadelkammaren så kommer Oliver in och säger att Wilma ramlat av. Åh nej tänkte jag, bara hon inte slog sig. Jag gick upp till Wilma som berättade att hon skulle hoppa av sin häst, då hade den tagit ett steg åt sidan vilket ledde till att Wilma ramlade av på huvudet. Det hade visst gått bra, men huvudet var ömt. Stackars!

Resten av dagen red vi bara för att motionera hästarna uppe på vägen, och åt lunch vid två som Lisa kommit med igår. Irish stew, eller hur det nu kan tänkas stavas, med morötter, biff och kålrot. Serveras med potatis. Mmm äntligen en irländska som kan laga mat som smakar nånting. Tacka vet jag Wilma och mig själv, vi lagar mat som smakar nåt i alla fall.

Vi fick göra silaget tidigare eftersom vi inte hade nåt mer att göra och var klara och uppe på rummet för dagen strax innan fyra. Skönt!

Imorgon ska fransmannen ut och rida igen, så då hoppas jag få rida Hegrid eller nån annan normal häst. Amigo kanske, han vore rolig att rida som omväxling, eller Lizzy det var första hästen jag red här, så det vore roligt att få rida henne igen och se om jag klarar det bättre nu.

På fredag är det min riktiga födelsedag. Konstigt, det känns inte som det precis. Första gången i hela mitt liv som jag firar den borta från familjen. Jag tror inte det har hänt förut faktiskt. Nu ska jag inte klaga, jag blev ordentligt firad hemma innan jag åkte det var jätte roligt! Men kommer ändå kännas konstigt att inte få fira den med nåt som jag tycker om att göra, som förra året när vi gick ut och åt och gick på bio allihopa. Ett år sen blir det då som jag tog bort Oliver. Världens underbaraste mysigaste. Ska tända ett ljus för honom om jag kan hitta ett. Det var snack om party här, men jag orkar verkligen inte styra upp något. Jag skulle vilja gå ut och äta något bara, typ kinamat. Ska fråga Oliver om det går för sig. Jag kan höra honom gapa utanför, undrar vad han sysslar med nu då. Han är i samma åldersgrupp som mamma och Marco, men far runt och håller på som värsta ADHD femåringen. Herregud… Skönt att man kan avskärma sig på kvällarna. Det blir lite mycket och intensivt annars.

Annars inte mycket på tapeten, väntar med spänning på mitt paket från Peter som borde komma imorgon. Hoppas det kom med lite karamellkungen hihi.

Tills vi hörs och ses nästa gång.

 

Over and out.

/R

Idag tittade solen fram igen!

Snacka om bristvara med alla översvämningar och allt som pågår här. Hunten är som sagt inställd hela den här veckan, vilket jag nu insett är till min fördel. Jag får hoppträna mycket och får fler språng i kroppen. Hoppningen idag gick riktigt bra. Jag börjar slappna av och sitta mer tillbaka nu än innan. Så det går framåt!

Annars vad har idag bjudit på… Mockning av alla boxar och Oliver lärde mig hur skrittmaskinen funkar, så nu kan jag den som ett rinnande vatten.

Det var lite hysteriskt idag när vi red ut för Oliver hade sina hundar med och vi skulle tydligen hjälpa till att driva på hundarna men det fattade inte vi, och Oliver skrek åt oss att göra det ena och det andra. Men det löste sig bra, vi hade Kim med som medlade emellan J Hon är så himla gullig tur hon finns här och kan hjälpa oss när Oliver går in i sig själv och glömmer instruera oss.

Jag red Latté till sjön och runt lite sen mockade jag då som sagt. Wilma red ut en gång till med den enda gästen men det sa hon var helt bortkastat för dom skrittade nästan bara.

När vi sen skulle göra silaget för kvällen så kommer Oliver farandes och börjar hiva upp silaget på våra kärror. Han brukar göra det när han tycker det går för långsamt, vi är för svaga, balen är dum i huvudet och ja Oliver gör det snabbare än vi. Då utbrister han ”don’t forget to feed Bää-Bää. Då är det, det ensamma fåret som står i en liten hage mellan I-stallet och hundladan. Jaha så det stackars fåret heter Bää-Bää då. Jag tyckte han kunde skaffa sig en ko och kalla den Muu-Muu. Då kontrade Oliver och sa att han redan hade två Muu-Muu på ett fält längre bort. Jaja så kan det gå…

Jag tror att du, Marion, ur din utbildningssynpunkt skulle ha en del åsikter om det här stället. Ett stackars får utan tak över huvudet, 52 hundar i en lada som får komma ut i friska luften ett par gånger i veckan, vissa hästar som går ute hela tiden utan tak över huvudet, vissa hästar som aldrig får komma ut… Men det är den irländska djurhållningen det här.

Efter middagen gick jag ut till internet och skypade, kollade mail, facebook och så. Nu är det bestämt att jag åker hem 19e dec och tillbaks igen 27e dec. Jippie!! Så himla glad är jag för att få komma hem. Ska bli så mysigt med svensk jul och tanka familj och vänner. Det är bara 26 dagar kvar till dess, lite drygt tre veckor alltså. Känns överkomligt. Och det bästa är att det blir sovmorgon!

Åhh kan knappt vänta. Pratade även lite med Oliver, han är väldigt speciell men innerst inne snäll och vill bara det bästa för alla. Han sa det att han tycker vi är lite långsamma och så men det är ändå okej, det går bra och vi blir bättre och snabbare. Så det verkar som att han all and all är nöjd med oss.

Och tidigare på kvällen så kom Lisa vår irish friend med en kastrull irish stew (?) så vi har middag tills imorgon. Yey!! Dom skämmer bort oss här, helt klart…

Klockan är 21:05 irish time och jag ska försöka lägga mig, men är konstigt nog inte trött. Känner mig glad faktiskt. Glad över att jag fått den här chansen att pröva på något helt annat, glad över att vi lär känna så vänliga människor här, glad över min fina familj hemma, glad över att det trots 5 fall i backen går framåt med hoppningen. Jag är glad över här och nu.

Sov gott allesammans!

 

Over and out.

/R

For your information...
Rebecca Sahlén
Flowerhill House
Killimor
Ballinasloe
Co Galway
Ireland

Efter ett antal klagomål så tvingas jag nu korrigera inlägg 18/11
Wilson vs Rebecca 2-0.
Han bockade faktiskt av mig två gånger.

Over and out.
/R

Haha, alla trodde att det var igår som hon fyllde men det var visst idag. Kim berättade att hon varit ute på middag i fredags och firat, igår hade alla trott att hon fyllde så hon blev uppvaktad då. Sen idag, jag såg henne aldrig igår, så sa jag grattis och så och då berättade hon att det är idag som hon fyller. Så hon har blivit firad i tre dagar. Inte illa.

Blåsig dag idag också. Men vi fick hjälp av Oliver att fodra silaget så det gick fort. Han har utökat vår fodring med tre hästar så nu får jag ränna som en tok över gården för att få med alla. Det var perfekt som det var i början, då möttes jag och Wilma i C-stallet och gjorde det sist tillsammans. Nu får hon nästan göra det själv, för jag har inte kommit så långt än. Drygt och tar längre tid.

Efter frukost var det bara att gå ut igen och sadla ett gäng hästar för samma gäster som var här igår, skulle ut igen. Men det var bara tre var så det gick fort. Sen så sa Oliver att vi måste snabbt mocka våra boxar, inte fint bara göra det snabbt. 20min max fick det ta. Som om han skulle kunna klocka oss när han är ute och rider men i alla fall. Så då gjorde vi det. Han är så himla mystisk ibland. Vissa stunder så kan vi ta det lugnt, stressa inte, ta din tid, och ibland så kan han säga ”vad står du där för? Gå och gör nåt” och sen om man hittar på nåt att göra så kan han komma farandes och ropa för då måste han ha hjälp med nånting nu på en gång. Det är mycket dubbla budskap med Oliver, men det är bara att göra som han säger och låta resten passera.

Nu har vi ätit lite mackor och softar ett tag för att snart gå ut i det härliga vädret och rida lite. Fy f*n vad det blåser här och regnar! Inte roligt alls… Vi hör hur det viner genom fönstret och vårt rum är iskallt. I natt ska jag sova med mina fleecebyxor, långärmad tröja och mina tjocka strumpor. Trodde jag skulle förfrysa nån kroppsdel i natt. Men nu har vi skruvat upp elementet på max och dragit ut sängen från väggen så förhoppningsvis når värmen bort till min säng på andra sidan rummet. Förhoppningsvis.

Det var skönt med ett miljöombyte igår. Det behövdes jag höll på att kräkas på flowerhill. Det gör jag nu också lite, men inte lika mycket efter igår. Det känns lite som att man lever för de få timmarna man har på kvällen som man får kliva ur hästkläderna, ta en varm dusch och få på sig rena kläder. Vissa morgnar känner jag att jag kunde offra min veckolön för en ledig dag. En dag med sovmorgon, frukost sent och sen åka härifrån ett par timmar och se nåt annat. Medan vissa dagar glömmer jag bort var jag kommer ifrån och var jag egentligen har mitt hem. Man blir så uppe i det man gör här och nu så det känns som att det är det som är ens liv och det är det som gäller. Det finns liksom inget bortom det som är här och nu. Lite läskigt samtidigt att man ibland tror att man ska stå här och mocka skit tills man dör, men jag är här på frivillig basis och det måste jag komma ihåg.

Det jag kan känna är att det vore skönt med en ledig dag som omväxling! Vi har varit här i två veckor nu och inte varit lediga från gården en enda dag. Inte ens ett par timmar på dagen. De dagar vi typ varit lediga eller då Oliver varit borta så har vi ändå haft stall att sopa, hästar att rida, boxar att mocka, sadlar och träns att smörja, hästar att mata osv osv. Så när den här lediga dagen kommer undrar jag lite försynt. Just nu jobbar jag på att Oliver ska låta mig åka hem en vecka över jul. Har kollat flyg nu, det är inte särskilt billigt men så är det helg också. Får räkna med 1600 tur och retur. Så det går en veckas lön till att åka hem men det är det fan värt! I synnerhet om jag inte får vara ledig alls innan dess. Förhoppningsvis kommer Peter och hälsar på mig innan dess så jag överlever. Annars vete sjutton… Det är inte det att det är tråkigt här eller att det är tungt, det går jätte bra och jag lär mig jättemycket om hästarna och ridningen, men det är så otroligt monotont. Vi kan nästan säga vad varje veckodag innebär och vad som kommer hända, det är inte mycket som skiljer söndagar åt eller onsdagar. Så här kan en vecka se ut:

Måndag: Om det varit hunt på söndagen så vilar nästan alla hästarna, kanske två eller fyra behöver motioneras. Annars slapp dag, möjligen att vi gör rent lite träns och så. Oftast kommer gästerna som ska vara med på hunt tisdag och onsdag hit då och provar ut vilken häst de ska ha.

Mocka boxarna.

Tisdag: Hunt. Inte lika många som på en lördag eller söndag, så max att vi behöver sadla 5 hästar var. Absolut max. Stressigt innan alla hästarna är lastade och allt är klart. Men hittills har Kim hjälpt oss så då går det lätt att hålla koll på allt. Wilma och jag har sen gården för oss själva. Kanske rider två eller tre hästar var. Ingen mockning om vi gjorde det dagen innan.

Ta hand om alla hästarna när Oliver kommer tillbaka. Skölja av dem med vattenslangen och tvätta med decinficering (?). Klä på alla hästarna täcken sen får vi gå in när alla sadlarna och träns är på sina platser.

Onsdag: Hunt igen. Samma som tisdag. Mocka boxarna som blivit äckliga, ordentligt om Oliver är borta, halvdant om han är hemma och säger åt oss att göra annat. Skönast om han är borta.

Torsdag: Om gästerna bott på Flowerhill så åker de äntligen hem nu, annars så händer inget gällande gästerna. Det kan vara en sån dag som om det varit hunt, så behöver inte vi rida. Istället måste vi fixa inför hunten på helgen, om det är någon. Se till att det finns rena vita schabrak, att tränsen och sadlarna är smorda. Oliver brukar åka iväg på torsdagar och prata med alla bönderna häromkring och fråga om han får jaga på deras mark. Vi slipper mocka om vi gjorde det bra dagen innan.

Fredag: Ungefär som torsdagen. På fredagen kommer de gäster som ska vara med på hunten på helgen och provar ut sina hästar. Vi måste då sadla alla dem och hjälpa gästerna upp på hästarna. Sedan brukar vi börja mocka medan de är ute och rider med Oliver. Ta hand om hästarna när de kommer tillbaka och göra klart mockningen. Börja kolla listan inför helgen med vilka hästar som ska med i lastbilarna. Motionera de hästarna som var på hunt tis- onsdag.

Lördag: Hunt. Då är det samma som tisdag, men med fler hästar eftersom de som hyr in sig privat här ska med också. Tack och lov kommer de flesta av dem hit och gör sina egna hästar så vi behöver bara lasta dem. Eftersom varken Wilma eller jag blev överförtjusta över hunten så är vi hemma och skrotar. Meningen är väl att vi ska kunna ha de här dagarna ledigt ifall vi vill, men hittills har Oliver gett oss hästar att motionera de dagar det varit hunt så… Men om han nu åkt på hunt så är det i stort sett samma som tisdag och onsdag. Vi tar hand om alla hästarna när de kommer tillbaka och duschar dem och klär på dem täckena.

Söndag: Hunt. Samma som lördag.

Och så fortsätter det på ungefär samma sätt varje dag. Jag tog inte med att vi morgon- och kvällsfodrar eftersom vi gör det varje dag. Det enda är att om Oliver inte åker iväg på hunt, som nu då när det blir inställt gång på gång pga det dåliga vädret och att alla fält blivit översvämmade så måste Oliver rida ut med gästerna här i krokarna. Då ska vi sadla alla hästarna och hjälpa alla gästerna upp på hästarna. Halvt sitta och glo tills de kommer tillbaka, man vet aldrig exakt hur länge de är borta. Nu är det så dåligt här också pga vädret så oftast är det lite mindre än en timme. Behöver vi mocka får vi göra det efter att gästerna ridit, för i vanliga fall ska de ut igen då på eftermiddagen. Och då måste vi sadla alla hästarna igen för en andra ridtur.

Båda delarna har sina för- och nackdelar. Jag gillar när Oliver åker på hunt för då är han borta hela dagen och vi kan lägga vårt schema som vi vill. Det är lite jobbigt bara om han kommer tillbaka sent, för vi måste vara kvar på gården och hjälpa honom in med alla hästarna. Så kommer han tillbaka kl 7 så måste vi vänta tills han kommer innan vi kan dra härifrån om vi nu vill det. Det är det som är bra om han är kvar på gården, säg att de rider ut en andra gång vid 2 så är de tillbaka till 3, vi kan fixa allt och fodra kvällen som vanligt och vi är fria som fåglar så fort vi är klara med det. Så det finns för- och nackdelar med båda. Nu har vi inte gjort så mycket på kvällarna så det spelar ingen roll direkt, men om vi vill gå på bio en lördagkväll så går det typ inte om Oliver är långt-bort-i-stan med hunten. Då kan det bli att han inte är hemma förrän vid 7. Vilket suger. Men som tur är så har vi Lisa som inte har nåt jobb, så för henne spelar det typ ingen roll om vi går på bio en onsdag eller en lördag, så det är skönt. Och för oss spelar det egentligen inte heller nån roll för vi går upp 07:20 varje morgon oavsett om det är fredag, tisdag eller lördag.

Så nu vet ni hur mina arbetsveckor ser ut. Det kan bli en och annan nyansskillnad i form av mängden hästar som ska ridas, men det är väl egentligen den enda skillnaden. Fatta att det känns som ett ekorre-hjul. Så ni kan ju tänka på det där hemma att även mitt äventyr här blir monotont och enformigt. Även om vi har mycket roligt, jag tänker varje dag att jag inte hade klarat det här utan Wilma, så blir det inte så roligt när man rider på en jäkla asfaltsväg upp och ner för att de jäkla ridvägarna är igen-geggade av lera och vatten. Kan inte påstå att min ridning förbättras så mycket av det. Som Wilma sa idag:

”Vi rider inte häst. Vi åker häst.”

 

Over and out

/R

Vilken dag!

Började som vanligt, det spöregnade och vi höll på att blåsa bort Wilma och jag. Men Oliver hade fixat en annan kärra så nu slipper jag den andra helvetes kärran som inte går att köra. Det är helt drygt med silaget och det tar aldrig slut känns det som.

Efter frukost var det en grupp som skulle ut och rida så då fick vi snabbsadla massa hästar. Det blev lite stressigt men Oliver hjälpte oss. Vi var nog tolv stycken som var ute och red. Regnet hade upphört lite så vi fick en ganska bra ridtur. Vi hoppade några hinder och Oliver satt bredvid på sin häst och sa vad vi gjorde bra och inte. Eller snarare mest inte för min del. Var det inte benen så var det att jag måste luta mig mer tillbaka i sadeln. Jag lyckades tappa stigbyglarna över ett hinder och över nästa hoppade jag utan! Eller snarare hästen hoppade och jag höll fast mig själv. Men sen gick det bättre, jag blir nog bra på hoppning innan det här äventyret är slut =) Men jag längtar inte ihjäl mig tills hunten i alla fall, det tror jag inte Wilma gör heller. Det var liksom inte våran grej.

Oliver kändes lite förvirrad idag, när vi hade tagit hand om allting från hästarna så gick vi in och åt lite lunch. Sen sa han att vi skulle sadla Victor och Frodo och exercisa dem. Sen när vi kom tillbaka skriker Oliver till oss att vi måste sadla TT och Lexus, för då var det två gubbar som skulle ut och rida. Den enda verkade inte så hemma på hästar och den andra hade sin egen sadel, stl XXXXXXXXXXXXXXL den största som finns på marknaden, sa han till den andra gubben. Han var, som Wilma skulle säga, mys-mullig. Eller som jag skulle säga, och förmodligen Sebbe också, FETTO!! Jaja han verkade åtminstone veta hur man rider. I förbifarten sa Oliver åt oss att sadla Spice Girl och Paddy och rida ut med dem. Jaha bara att göra det då. Oliver retade mig för att det tog lite tid att sadla Victor för jag fick springa in efter en ny sadelgjord. Så nu så fort jag ska sadla en häst säger han ”hur lång tid ska det ta för dig att sadla en häst?! En timme?!” Det tog två veckor för Oliver att inse att han kan reta mig och driva med mig och att det är jätte tacksamt. Haha jätte kul… Han tycker det i alla fall. Jag blir tokig och då tycker han det är ännu roligare.

I alla fall, när allt var gjort och klart så var Lisa här och hade lektion för sina systerbarn. Hon frågade om vi ville hitta på nåt senare. Så det blev hamburgare (mmmm, jag var så jävla sugen på kött) och en öl på en liten pub bredvid hamburgerstället. Jättemysig liten pub men det blev snabbt för hög ljudnivå så vi åkte hem till Lisa istället. Där blev det film och jag somnade som vanligt i soffan. Dom väckte mig när det var dags att åka hem igen, haha typiskt mig. Men vi lånade med oss några filmer från Lisa, dom hade en hel drös. Och så hade dom en liten hund, typ jackrussell, en katt som såg ut som Dallas (Texas bror som bor i Umeå) fast mindre och en liten, liten kattunge. Bara några veckor gammal. Brydde mig inte om att fråga var mamman var, det verkade inte spela någon roll i sammanhanget. Jag tror inte de brydde sig ärligt talat att den var flera veckor för liten för att inte vara med mamma.

Lisa bor med sin man John, som verkade ganska mycket äldre, i en liten stuga med halm på taket. Så himla söt! Men jag lovar att själva ytan som de bodde på var mindre än ettan som Peter och jag bodde i. Och det var belamrat med saker över allt, och septitanken var överfull pga regnet så det gick inte att spola i toan. Primitivt men mysigt på nåt sätt. De hade en brasa som sprakade i bakgrunden och soffan var mjuk och skön. Saknade min divan hemma då. 23:06 noterar klockan då jag lägger mitt trötta huvud på kudden och somnar inom ett par minuter.

 

Over and out.

/R

Holy cow! Nu har vi snart varit här i två veckor redan. Tiden flyger fram, ändå känns dagarna ibland så långa. Idag var en skön dag, solen sken på oss nästan hela dagen. Wilma och jag mockade ur alla våra boxar, det tog 5 evigheter. Sen så åt vi lunch och red tre hästar var. Jag har blivit lite nojjig över att ramla av efter mina resor men det gick bra idag. Vi red den vanliga rundan först, men när vi kom fram till floden så insåg vi att det är halv översvämning på vägen så vi fick hitta på en annan väg. Det gick sådär, så resten av rundorna blev bara trav uppe på vägen. Ganska tråkigt i längden men vad kan man göra.

Efter kvällsfodringen drog vi till affären och köpte massa mat, tidigare har det gått på kanske 30€ när vi handlat eller mindre tom, men nu var det nästan 50€. Visserligen köpte vi på oss massa saker men ändå. Jag saknar våra svenska mataffärer här. Den som vi handlar i, som känns som en irländsk Lidl, har inte allt jag vill ha och jag blir frustrerad över att inte kunna laga samma mat som hemma. Dom har tex inte matlagningsgrädde och matlagningsyoghurt. Bara vanlig grädde och yoghurt kunde jag bara hitta som innehöll frukt och var till frukost. Har dom seriöst inga stora mataffärer här? Eller är det bara jag som bor taskigt till? Börjar liksom tröttna på pasta nu… Men jag undrar om inte jag ska snacka med Lisa som erbjöd sig att laga mat till oss, om hon inte kan göra det typ en gång i veckan eller så, så räcker det ett par dagar. Om hon skriver ner allt hon behöver så köper vi det. Jag har helt tappat inspirationen till matlagning, och den som redan var dålig hemma… Suck.

Vi fick i alla fall äta indiskt till middag idag! Jag sa att jag var sugen på kinamat men fick indiskt istället. Oliver bjöd, snäll som han är. Jag har kommit på vem han är lik! Alltså till sättet, inte utseendet. Olle! Min farbror Olle.

Gemensamma utmärkande egenskaper och drag:

Egen företagare. Dvs telefonen ringer i ett, och gör den inte det så kommer det sms.

Alltid på jobbet, går aldrig hem.

Ser trött ut. Har något jagande i blicken, som att det är nåt som är glömt hela tiden. Sliten och stressad.

Förvirrad. Glömmer saker i samma stund som de kom pås.

Men! Snäll och hjälpsam. Kan sitta ner och prata och skratta över en god middag eller fika. Kan balansera med hundra bollar utan att dö på kuppen.

Det är beundransvärt. Jag hade aldrig klarat det. En eloge till Oliver och en större eloge till Olle som faktiskt fyller år idag! Grattis än en gång käre farbror. Hoppas ungarna hade vett att uppvakta dig. Annars ska jag ta dem i öronen nästa gång vi ses.

I övrigt hände inte mycket idag. Jag skulle ha tagit Latte till pölen och Wilma skulle ha ridit Tiptoe men det blev inte så. Tar det imorgon. Imorgon kommer det gäster som förväntar sig bra ridning, hur nu det ska gå till. Herre min gud, med fält blöta som disktrasor. Jag lider med Oliver som försöker dra in pengar men som inte kan erbjuda ridning av nån vidare kvalitet eftersom vädret är som det är. Undrar om man kan stämma nån för att vädret är dåligt och ogynnsamt? Det är säkert nån i USA som gjort det. Skulle inte förvåna mig ett dugg.

Fasen klockan är kvart över åtta, det är fredag. Jag borde ha mys med familjen framför tvn. Inte ligga här i min säng och fundera på om jag ska bryta här och gå och lägga mig. Sängen är skön och idag orkar jag inte gå ut till internet. Just det! Lisas mamma har lagat mina ridbxor. Yey!!! Och världens bästa Peter har skickat ett paket som är på väg till mig. Kan man ha bättre människor i sitt liv?

Jag älskar er alla för det ni gör. Tack snälla farmor och farfar för det fina kortet. Har satt upp det på spegeln i rummet. Jag hoppas alla ni som ska gå på Mariannes fest imorgon får det super kul! Jag håller utkik efter bilder på facebook.

Stor kram med kärlek till alla er där hemma!

 

Over and out.

/R

Det regnar fortfarande! Och på natten är det storm.

Oliver säger att han inte haft så här blött och floden har inte stått så här högt i hela hans liv. De får ställa in jakten i helgen för att markerna är för blöta. Oliver sa att det är för att vi kommit som det inte slutar regna, det var inte så här illa innan vi kom. Ja om man tror på skrock så kanske man tror att vi för otur med oss. Jag vet inte, jag vill bara att det ska sluta regna och torka upp nån gång. Det går knappt att rida när det är så här. Och nu när floden stiger och stiger så kommer snart alla ridstigar där vara översvämmade. Jag vill att det ska vara sånt väder som det är på youtube-filmerna härifrån!

Sommarväder och varmt. Plus att då är hagarna fulla av terränghinder som man kan hoppa tills man inte orkar hoppa mer… Oliver flyttar hindrena så att det blir nya banor hela tiden. Åååååh…. Jag vill att det ska vara sommar nu!

Vi har verkligen inte gjort nånting nyttigt idag, jag blev helt seg och ofokuserad och Oliver skällde lite på mig. Han gillar inte när man är långsam, allt ska gå fort och effektivt. Det enda vi gjort idag är att ta ut hästarna från hunten igår till hagen, städat bort allt hår från garaget där Oliver klipper hästarna, hjälpt Oliver med spån till boxarna han mockade ur, tog in hästarna igen och tvättade dem, mockade ur Dels box för han blev sydd av veterinären i benet och sen klockan 14 började vi fodra för kvällen. Vi var klara och inne igen vid 16. Det var väl det som hände idag. Middag med Oliver och nu ligger jag i sängen och lyssnar på Hassan.

Imorgon ska vi mocka också så då kanske det blir något mer att göra, haha.

 

Over and out.

/R

Never trust the nicest horse in the stable. Mm, just det. Eftersom jag ramlade av igår (var det igår?) så tänkte jag att jag kan ju rida i jeans idag, jag ska bara motionera en häst, Wilson som alltid är så himla snäll fast han är typ 2m i mankhöjd, och sen ska jag ta ut Latté på en liten promis hon har stått fem dagar för att hon var svullen. Veterinären var här och tömde benet på vätska sen fick hon stå med bandage. I alla fall, vi kommer ut på den vanliga ängen där vi brukar trava och galoppera, Wilson var snäll som vanligt. Sen skulle vi galoppera. Yeehaa det tyckte Wilson var jätte roligt, jag har inte ridit honom på länge heller, så han tyckte att han skulle göra lite glädjeskutt. Yes det funkade ju skitbra med mig på ryggen. Inte. Plask sa det så låg jag i en vattenpöl helt dränkt. Kall som fan med vatten som rann om mig, jag kände mig som en nybadad St. Bernhards hund, så hoppade jag upp igen så skulle vi bara trava och sen rida hem för att jag inte skulle frysa häcken av mig. Så då lagom tills vi kommer fram till stigen som går in i den lilla skogen så vi kan rida hem, då tyckte Wilson att det var dags för lite mer glädjeskutt. Splash!! Ja där låg jag igen i lerhögen och var arg som ett bi. Den här gången var det i alla fall inte jag som klantade mig så jag ramlade av, nej nu var det den snällaste hästen som stått lite för länge. Va fan! Och som från ingenstans kom dom där skutten, och tänk er då den antagligen högsta hästen av alla 42st, jag hade inte så mycket att sätta emot när han gjorde sina snedsprång. Okej om det varit lilla amigo då hade jag kanske kunnat sitta kvar, men mot giraffen Wilson hade jag inte en chans.

Så, vad har jag lärt mig av dagens hittills två fall, det kan komma fler jag känner mig rätt så olycksförföljd. Alltid, alltid, alltid, oavsett om jag ska rida ner till sjön bara eller rida på volten, så ska jag ha min säkerhetsväst. Hädanefter ska jag inte sitta på en häst om jag inte har den på mig. Den här gången och igår hade jag tur att jag inte gjorde illa mig, men det kan finnas stenar som vill mig illa. Och från fallet igår lärde jag mig att, dels ha säkerhetsvästen, men att mina ögon ska titta långt fram när hästen hoppar, ingen annanstans. Punkt.

Wilson vs Rebecca 1-0. Men det är inte över än.

 

Over and out.

/R

Här är han i egen hög person...

Blåmärket uppepå knät är från hunten...
Skrapsåren är från dagens flygtur över Hollys hals :p
(Please pay no attention to the very orakade benet jag visar upp...)

Det blev en runda med gästerna och Oliver, han skulle då visa oss hur han gör som ledare men det gick inte så bra. Eller för Wilma (som alltid) men jag ramlade av när jag skulle provhoppa några hinder med den hästen jag red på. Hon var stark och jag åkte av :p Men det var mitt fel helt och hållet, jag tittade inte åt rätt håll när hon tog ett extra hopp efter hindret och jag for i backen. Mina byxor och mitt vänstra knä gick sönder. Men jag hoppade upp igen, tittade rakt fram i fortsättningen och inte på hindret och då gick det bättre. Efteråt blev det plåster och snälla Lisa erbjöd sig att laga byxorna. Hon får väl lappa från de andra byxorna antar jag. Men jag sa till Oliver att nu fasen måste jag få beställa nya byxor så jag ska göra mig en lista på det jag vill ha från katalogen så får han beställa det åt mig. Jag fick några b-vantar av Oliver som plåster på såren, ni vet såna där fingervantar med tusen gummi-pluppar på ena sidan.

Efter ridturen med gästerna så fick Wilma rida ut igen nästan på en gång med en av gästerna för hans buss hade varit försenad så han missade den första turen med Oliver.

Oliver och jag roade oss med att leta upp rena schabrak till hunten imorgon och till nästa ridtur medan Wilma var borta. Sedan var det bara att börja sadla alla hästarna till nästa tur. Wilma och jag var kvar då och sopade och gjorde kvällshöt, så det var halvfärdigt när gruppen kom tillbaka. Vi var klara för dagen strax efter fyra, jätteskönt!

Wilma och jag stod för maten och lagade carbonara till oss, Oliver och gästen Peter från Sverige. Smakade bra trots lite för mycket peppar och alla blev mätta och nöjda. Jag var tvungen att knäppa några bilder på Oliver så att ni alla kan få se hur han ser ut, vår slavdrivare. Nej så ska jag inte säga, han är jätte bra med hästarna, rolig när han vill och vi sitter ofta och pratar om saker och ting. Idag vid middagen berättade han hur allt funkar med hundarna och så, att de har olika funktioner i flocken och att det är en strikt rangordning. Gör han nånting med en hund, berättade han, blir de andra avundsjuka och han måste göra samma sak med allihop. Så klappar han en hund så måste han klappa alla andra i det båset. Han har olika bås som han har dem i, för att de ska hålla sams. Oliver berättade också att han hade en hund som hoppade över gallret till båset, och tog sig ut och hittade nån mat utanför. Den måste han nu hålla inlåst i ett eget bås, för de andra hundarna har sett honom och kommer troligen attackera honom om han släpper in honom med de andra. Avundsjuka, sa han. Men det går över om han släpper ut den tillsammans med de andra på en hunt tex för då glömmer de att den andra hunden ”fått nåt som inte de fått” och allt är som vanligt igen.

Imorgon skulle inte bli för jobbigt för oss så det kanske blir en slapp dag igen. Wilma får rida ponnyn och jag ska typ ta två hästar ner till sjön, runt i skogen bredvid och sen ner i sjön igen. Eller sjö och sjö det är mer en pöl men i alla fall…

Det var väl typ det, imorgon är det onsdag och hunt igen, snart är det helg igen :p Dagarna går så fort här ändå känns veckorna så himla långa… Men vi har roligt! Oliver börjar komma ur sitt skal lite så det är roligt. Han säger tack hela tiden så det känns som att han är nöjd med oss.

Nu ska jag ut i kylan och koppla upp mig.

 

Over and out.

/R

Jepp Oliver försov sig idag! Han hade vaknat vid 4 sa han av att hundarna skällde, hästarna lät och de små terrierna skällde också så han trodde det var nån här eller att nån häst smitit ut men det var falskt alarm. Och sen kunde han inte somna om och vaknade typ halv 9 när vi kom in igen och skulle äta frukost. Haha! Och vi som trodde att Oliver inte kunde försova sig… Det var roligt!!

Han hade svenska strumpor på sig också, ni vet sådana där turiststrumpor med svenska kronor på och en älg på skaftet. ”You’re very observant” sa han när jag förklarade att det var svenska strumpor.

Om 10 min ska vi ut igen och sadla hästar för cross country ridning. Det är nog allt vi ska göra idag, det kommer tre tjejer som ska rida två hästar var så vi behöver nog inte rida mer än så. Skönt tycker jag :p

 

Over and out

/R

Slapp dag idag. Efter frukosten var det mockning på schemat, blä vad det inte är roligt längre att mocka 5 boxar, varav minst en måste mockas ur helt och hållet. Men skönt ändå, för det var bara vi och Oliver här på hela förmiddagen. Eller ja, det kom och gick lite vänner till Oliver, Kim var här och red sina hästar, men annars var det bara vi. Det är jätte skönt!

Det var spöregn fram till två så vi stod och smorde alla sadlarna i sadelkammaren, tills Oliver kom och ville att Wilma skulle rida Tiptoe. Jag behövde inte rida nån häst utan fotade Wilma lite sen så skulle det komma gäster så Oliver gjorde en lista till oss med hästar som skulle sadlas. Det var klart på två röda och sen satt vi och snackade skit med Oliver. Gästerna var sena så Oliver körde lite med traktorn och jag och Wilma fick sitta och vänta på gästerna. Det var två svenskor och två engelsmän. Alla hade varit här förut och visste hur det fungerade. Idag skulle de bara prova sina hästar och känna efter inför hunten som de ska vara med på, på onsdag. Wilma och jag gick in och snabbåt lite innan Oliver och gästerna kom tillbaka. Sen var det bara att börja med kvällshöt och hjälpa gästerna när de kom tillbaka. Städa gården lite och sen var arbetsdagen slut.

Skön dag med lite att göra och inga hästar att rida. Vi börjar komma in i rutinerna nu och allt går snabbare, även om man kanske inte har så jätte stor lust alltid. Som typ silaget (höt), Oliver ställer balarna på stora däck, och sen får vi öppna dem och fylla skottkärrorna så mycket vi bara kan. Det är bajs tungt, bajs mycket och det känns som att det aldrig tar slut. Vi har 42 hästar som ska ha mat, varav en är en liten falabellaponny. Det går ungefär 3-5st per kärra beroende på om vi fodrar kväll eller morgon. Jag nästan hatar det! Ibland får vi hjälp av Oliver och han är helt sjukt snabb! Han påstår att det tar honom 20min att fodra alla hästarna, det innebär att det skulle ta honom mindre än 30sek per häst… Herregud, det tar oss en timme lite drygt på kvällen och 40min på morgonen, då ger vi dem mycket mindre än på kvällen, och vi är ändå två! Fatta om jag gjort det själv då skulle det ta typ två timmar för mig att fodra alla hästarna på kvällen. Åh jag ser inte fram emot den dagen då jag ska göra det själv… Som Wilma just sa, det kommer ta två evigheter…

Nu på kvällen åkte vi iväg med Oliver och hans syster Theresa för att handla, Wilma och jag köpte upp oss på godis och rakhyvlar. Oliver köpte förutom maten balsam och rakgel. Jag, framför allt, tyckte det var skitroligt att han köpte balsam och det fick han höra också. Oliver förstod inte alls det roliga i att han köpte balsam, han ansåg det manligt. I alla fall, vi fick lov att betala våra rakhyvlar själva, för det tänkte minsann inte Oliver betala för. Haha! Sen trodde både Wilma och jag att det var direkt hem som gällde, men nehej då. Vi skulle äta pizza! Jaha bara att följa med snällt och äta. Vi hade det trevligt, småpratade och sådär. Vi fick reda på att Oliver har en flickvän, typ, men det var jätte hemligt och vi fick inte veta mer än så. Theresa fick absolut inte höra… Vi vet inte vem det är i alla fall sa Oliver. Hmm… och alla som känner mig vet att jag vid det laget satt och nästan hoppade upp och ner av spänning och ville veta allt! Men jag fick inte mer info än så… Jobbigt att ta eftersom jag har nyfikenhets-sjukan men jag respekterar Oliver och rotade inte mer. (Men jag försökte tro mig :p)

Mätt i magen på pizza tänker jag nu gå ut i kylan och publicera mina inlägg från idag och igår. Längtar tills de fixar det trådlösa hoppas det blir den här veckan. Oliver sa att det är en irish man som ska komma så nästa vecka kan vara vilken dag som helst, vilken vecka som helst. Så ja den som lever får se.

Just det! Wilma och jag konstaterade idag att våra kläder sitter lösare än de gjorde för en vecka sen. Alltså har vi tappat lite vikt här av det tunga arbetet. Oliver tyckte då att han skulle starta en modellagentur här som trimmar modeller till smala och snygga. 200€ skulle det kosta per dygn. Så får de komma hit och fodra silage till hästarna, rida och göra alla tunga lyft som vi får göra. Haha vi hade riktigt roligt åt det ett tag. Han kan vara rätt rolig Oliver när han sätter den sidan till.

Näe nu går mina ögon snart i kors så det är bäst att gå ut.

 

Over and out.

/R

Jaha. Då var det bara vi och Oliver i hela huset. Det känns lite underligt. Samtidigt skönt. Att det bara är vi. Oliver blir mer sig själv tror jag när gästerna åkt och det är lugnt och skönt i huset. Han skrattar och pratar med oss på ett annat sätt. Vi kommer bättre överrens och Oliver säger tack för allt som vi gör, jag menar det är ju vårt jobb, vi förväntar oss inte ett tack för vi är här för att göra det och få betalt för det.

Idag var det alltså huntpremiär för mig och Wilma. Vi gick upp tidigare än vanligt, strax innan 7, och fick hjälp av Oliver med höt. Sen blev det en snabbfrukost innan vi satte igång med att ”tacka” alla hästarna, med rätt sadel också. Tror det var första gången idag som jag fick höra från Oliver att jag hittat en sadel som satt ”very good” och ”perfect”. Det var ett halvkaos innan vi lastat alla hästarna, men vi fick hjälp av flera stycken så det gick bra. Vi åkte i trucken som drog släpet med alla hundarna. Det var Trevor som körde och David satt fram. Jag babblade på hela vägen som jag brukar och frågade massa saker och hade massa åsikter och berättade, som vanligt. David sa att det måste vara nåt fel om min mun är stängd och tyst i två sekunder. Haha! Just det, apropå David, vi lärde känna den andra David igår också. David Staines. Och hans kompis Michelle. Michelle och jag kom överrens på en gång, likaså David.S vi pratade en massa och han är jätte snäll. Det jag skulle säga var att David.S hjälpte oss få på en tvättmaskin, jag skulle ha mina beige-rutiga byxor idag på huntingen eftersom man ska vara så himla snygg. (Viktigare än att man rider bra tydligen)

Så när jag skulle ta ur byxorna ur maskinen så upptäckte jag att maskinen mer eller mindre ätit mina ridbyxor! De är helskodda och själva läderdelen som går på baksidan var helt uttänjt och på vissa ställen hade det nästan gått hål rätt igenom. Så dem var det bara att förkasta och oja sig över vad jag nu skulle ha på mig. Men David.S kom till min räddning och lånade mig ett par svarta ridbyxor. Alla som såg det fick sig ett gott skratt över mina ridbyxor, ska ta ett kort och lägga upp här.

Tillbaka till hunten nu då, Oliver gav oss varsin present i form av ett vitt band (som Wilma tyckte såg ut som toapapper) och en nål i guld. Bandet ska knytas i en avancerad rosett runt halsen och man fäster alltihop med nålen. Mycket tjusigt, overkill om du frågar mig.

Så med våra fina kläder, eller ja Wilma var fin med sin tävlingskavaj och vita ridbyxor. Jag hade svarta byxor som var två storlekar för stora eller i alla fall en, och en agria jacka som jag hittade nånstans. Så det enda fina på mig var rosetten. I alla fall, vi kom fram och då skulle alla träffas inne på puben för nåt varmt att dricka, sen anmälde vi oss hos nån dam. Vi satt och pratade en stund, jag nervös kissade, snacka om att jag var nervös! Herregud… Sen skulle alla hästarna ur lastbilarna och jag och Wilma fick hjälpa gästerna med sina hästar, innan vi kunde ta våra egna. Hon satt på Lexus och jag på Hennessay. Hennessay var snäll, men drog gärna ner huvudet när det blev lite jobbigt och det var omöjligt nästan att få upp det igen, plus att han var otroligt seg mot hindrena. Inte mitt nästa val av häst till en hunt kan man säga. Wilma skriver väl en utförlig beskrivning av Lexus på sin blogg, men så mycket förstod jag att han inte var så bra heller. Han hoppade i alla fall även om han sköt upp ryggen helt överdrivet mycket. Vet inte hur många gånger Hennessay vägrade hoppa med mig på ryggen, typ alla murar i stort sett. Varav den ena gjorde att jag ramlade av. Det var väl mestadels mitt fel, jag drev inte på tillräckligt plus att jag reste mig upp för tidigt vilket resulterade i att Hennessay trodde att han skulle stanna. Jag är inte så bra på hoppning än :p

Hunten i sig var inte alls som jag hade trott, jag trodde det skulle vara olika sorters hinder som vi har här hemma, typ stockar, vattenkar, staket och så. Och vissa hinder som man kan välja själv om man vill hoppa eller inte. Men nej så fel jag hade! Det var murar och enbart murar vi hoppade över. I olika höjder och så förstås men bara murar. Så både Wilma och jag var lite besvikna på det. Då känner jag att jag hellre vill vara hemma och hoppa våra olika hinder vi har här. Sen så var vi då jäkla många som red! Säkert 40st och alla trängdes och skulle hoppa mer eller mindre samtidigt. Vilket resulterade i att flera ramlade av, och vissa av oss blev kvar onödigt länge för att hästarna vägrade. Jag vet med mig att jag skulle ha haft ett spö på hennessay och lutat mig mer bakåt men jag håller på och lär mig. Därför vill jag hoppa mer hemma. Plus att vi kommer antagligen leda grupper sen och då måste vi kunna hoppa bra, eller jag måste det Wilma är redan så himla skillad. Vissa av de andra ryttarna var inte så duktiga på att rida heller så deras hästar mer eller mindre skenade över murarna. Inte min grej riktigt, jag gillar att ha kontroll över vad jag gör och göra det lugnt och säkert. Inte tränga mig framför alla andra och få en ansats på typ 5m. Sen så är det också det att de som leder hundarna, field masters, rider efter hundarna och vi följer efter dem. Så det blev ett himla hoppande fram och tillbaka. Jag blev skittrött tillslut och jag tror hennessay tröttnade på mig på ryggen också. Vi hamnade helt sist över en mur och då höll vi på att gå omkull för det var så halt i gräset och lerigt.

Jag tyckte inte det var så jätte roligt, så jag kommer nog inte tjata ihjäl mig för att få följa med på nästa hunt. Jag är då hellre hemma och hoppar.

Han som var huntmanager, alltså han som bestämde över hela hunten, kallade mig och Wilma för Sweden no 1 och 2. Det var lite roligt! Så fort vi hoppat nån mur och fått lite andrum hörde man nån som ropade ”how’s it hoing Sweden?!”  Oliver säger också att man inte varit med på riktigt om man inte ramlat av så Wilma var alltså inte riktigt med, eftersom hon inte ramlade av, haha!

Nu har vi i alla fall gjort alla sysslor vi måste för kvällen, Lisa som vi träffade häromdagen fick äran att kvällsfodra höt, och nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen. Det känns att vi suttit i sadeln länge idag. Over all var det en rolig erfarenhet men jag känner mig inte så ”biten” som jag trodde jag skulle bli.

 

Over and out.

/R

 

Wilma har tre stjärtar. Det är för att hon har blivit sparkad. (skyller hon på, men vi andra vet att hon är född sån :p) Så idag när vi höll på med höt till kvällen sa hon det ”jag har inte en stjärt. Jag har 1½ stjärt”. Och jag fick ytterligare ett skrattanfall (för vilken gång i ordningen? undrar vi alla). Det blir lätt så när man är så jä**a trött så man tror inte man orkar mer för då dör man. Om då Wilma säger nåt sjukt, som egentligen inte är roligt, så ligger jag två sek senare och skrattar så tårarna sprutar. Hon är rolig och jag är glad att hon är här. Då känns inte Sverige så himla långt borta. Och vi kommer överrens så bra, många frågar om vi känner varandra sen innan, vilket vi egentligen inte gör, men det känns som att vi känt varandra länge. Jag trodde hon skulle vara värsta snobben, som inte kan gå till stallet utan sin mascarara och bara har dyra märkeskläder. Men det fick jag äta upp på en gång, Wilma är inte alls så. Hon är sjukt rolig och modig. Tuff med hästarna och väldigt kunnig, hon lär mig nåt nytt varje dag. Så jag är jätte glad att hon är här med mig.

Denna dag har jag ridit tre hästar, mockat lite halvbra och sen fixat middagshöt. I morse var det några som skulle ut på cross country, så vi fixade deras grejer. Sen var det hunt, så då fick vi fixa det också. Som tur var hade vi Kim, Olivers ex men de är fortfarande gifta, som hjälpte oss. Det mesta är enkelt men det är alltid ett memoryspel med sadlarna. Wilma och jag ska försöka hitta på ett system där vi skriver upp vilken sadel som passar vilken häst så man enkelt kan se det på en lista eller så. Alla träns har namnskylt men sadlarna är helt random. Jag tror iofs att Kim ska hjälpa oss imorgon också så då går det bra. Imorgon är min och Wilmas första hunt!! Hjälp oh my god, hoppas det kommer gå bra. Men det är bara att luta sig tillbaka och låta hästen hoppa, jag måste komma ihåg att titta rakt fram också och inte på hindret. Och luta mig tillbaka efter hoppet. Jag har Michelle med mig också som inte heller är så modig så det kommer nog gå bra. Jag ska ha säkerhetsvästen på mig.

Shit! Jag höll på att glömma tvätten! Vi har tvättat för att ha kläder tills imorgon, Oliver sa att mina beige-rutiga byxor funkar. Jag måste bara ha en jacka av nåt slag… Fasen jag fattar inte vitsen med att ha massa fina kläder som sen blir smutsiga efter två-tre hinder. Jag kanske kan komma iväg till en hästaffär nån gång i framtiden så jag kan investera i ett par vita ridbyxor och nån fancy jacka.

Det är rätt bra att bo så ociviliserat som vi gör, för man gör inte av med några pengar, men när man behöver nåt relativt fort så är det så himla bökigt. Det ska köras och man måste se till att nån kör oss så då måste man ha en lucka för den personen som funkar osv osv. Jag längtar tills jag får köra då kan man bara dra iväg så där.

Förhoppningsvis blir det lite lugnare på måndag, då ska jag försöka ta lite foton på omgivningen här. Lite utanför och så.

Ja det var väl typ det för idag. Träningsvärken släpper lite ibland, för att förflytta sig till nåt annat ställe. Just nu är jag skita stel i insidan av låren, högst upp. Det känns som att jag går runt med en blöja hängandes runt låren. Benen gör inte som jag vill haha! Och ryggen ska vi inte tala om… Om nån kunde komma och massera mig vore det perfekt. Lossa alla spänningar och mjuka upp alla utarbetade muskler. Inspirationen måste jag säga pendlar från timme till timme. Ena stunden känns allt jättebra och nästa så känns det som att jag vill hoppa på nästa plan och åka hem. Men jag vet att jag bara skulle tycka det var kul hemma i typ två-tre dagar, sen skulle jag längta tillbaka. Det känns bättre nu när man lär känna nya människor och så, men ibland vill man bara hem till det trygga hemma. Äta lite karamellkungen och ligga i soffan en hel dag. Men jag säger som på VIDA, det här är en once in a lifetime- experience och jag måste se till att ta tillvara på det varje dag. Visst det är inte alltid jätte kul men så är det hemma också. Allt är inte jätte kul hela tiden, men jag lär mig nåt nytt och antagligen växer jag som människa. Kanske blir jag lite tuffare och får lite bättre självförtroende. Jag hoppas det, jag vill bli tuffare och modigare.

Nu är klockan 20:13 jag ska masa mig ut och publicera mina två inlägg och sen är det nog straight to bed som gäller. Måste vara utvilad tills imorgon, hoppas bara jag hinner få lite frukost i mig annars kommer jag avlida på hästen.

Vad gör ni andra denna lördagkväll? Går körslaget fortfarande eller är det avgjort nu?

 

Over and out.

/R

Ganska soft dag. Började som vanligt, sen fick Oliver tokryck och vi skulle snabbt , snabbt rida våra hästar. Det var jätte bråttom! Han är så lustig ibland, vissa dagar så tittar han på en när jag står och sliter med mitt hö som ska in i nån hästs box. Då kan han komma fram och säga ”no, no take it easy, take your time” och så. Sen ibland så är det jätte bråttom med vissa saker. Jag blir så trött.

Det hände inte så mycket idag förutom att det kom ett gäng gäster som vi skulle rida ut med. Halvvägs in i ridturen så skriker Oliver till en av gästerna, för han kan tydligen inte hålla sin häst utan låter den springa bara. Då får jag hoppa av min häst och ge den till honom. Sen får jag rida hem den andra hästen. Det gick iofs bra, han fattade aldrig att vi red ifrån de andra, vilket var tur. Men jag blev lite snopen för jag kände mig snuvad på en chans att öva inför huntingen som är på söndag. Jag har lite halvt ångest-rädd-nervös inför det. Kommer säkert ramla av en miljon gånger. Det är det att jag oroar mig lite för vad som kommer, jag har ingen aning om hur höga, hur långa eller hur breda hindrena kommer vara som vi ska hoppa. Plus att det ska gå fort också… Jag får hänga på Wilma helt enkelt. Oliver sa att han skulle fixa jacka o så till mig men vi får väl se om han glömmer det och det blir asa stressigt som vanligt :p

När gruppen kom tillbaka så fick vi i vanlig ordning hjälpa dem med all utrustning, sen blev Wilma utskickad att rida Lee igen. En gäst hade klagat på att den stegrade sig och var för pigg. Så Wilma fick ut och tok galoppera den, medan jag fick börja med höt själv. Oliver hjälpte mig visserligen, men det kändes som att det aldrig skulle ta slut. Fy f*n vad trött jag var! Trodde aldrig det skulle ta slut. Som tur var kom Wilma tillbaka och sopade hela stallet, sen hade en av dem som har sin häst inackorderad här, Roz, lagat middag till oss. Det var nån typ av kycklinggryta med champinjoner och rödlök med potatismos. Den här rätten var godare än de andra jag ätit, men jag tycker överlag att irländsk mat är rätt smaklös. Eller så har jag inte smakat riktig mat än :p

Sen blev det skype med Peter en stund och sen med mamma. Försökte kolla på tv över nätet men det är så långsamt här så det är ingen idé riktigt.

Vi åkte en sväng också med Theresa, Olivers syster, och köpte godis. Så nu har jag ett litet lager tills det kommer svenskt godis J som jag saknar helt kolossalt mycket!!!

Jag reflekterade inte över att det var fredagen den 13e idag, förrän Gabriela påpekade det. Men jag tycker inte det har varit så mycket otur idag, inte mer än vanligt. Vilket kan bli en del för jag är så himla klantig och ser mig inte alltid för. Näe, vidskeplighet får nån annan stå för, det är inte min grej i alla fall.

 

Over and out.

/R

Vaknade kl 06.30 av mig själv. Vaknar alltid före väckarklockan av nån anledning. Kollade lite på ratatouille innan det var dags att gå upp. Kallt på morgonen idag, så jag gick med mössa och tjocka vantar ut till morgonfodringen. Har lärt mig att det funkar bäst med långkallingar, eller liknande, under ridbyxorna, typ två tröjor upptill, mössa och tjocka vantar för mig när jag ska göra tunga saker som att fodra och mocka. Regnjacka är skönt också när det regnar. Vilket det började göra idag när vi skulle rida. Vi hann rida varsin häst, sen fick vi ge upp det och ställde oss i sadelkammaren och smorde alla träns istället. Det slutade regna lagom tills vi var färdiga. Oliver var ute på vift och frågade farmarna runtomkring här om vi får ”go hunting” på deras fält. Tydligen så måste han göra det för varje gång han ska ha hunt. Wilma och jag tycker det vore smartare att bara ringa men det är väl trevligare att dyka upp där själv antar jag plus att han då får se exakt var vi får rida. Wilma skulle skola tiptoe på banan så jag red ut Wilson själv. Det gick bra, jag hade förberett mig med spö ifall han skulle dumma sig som Frodo häromdagen. Wilson är nog över 180 i mankhöjd, stor som ett jäkla hus, men så himla snäll. Det funkar verkligen jätte bra att rida honom för mig. Så det känns kul att ha åtminstone en häst man funkar bra med. Synd bara att han ägs av nån…

När jag skulle rida ut med honom möter jag Lisa. Hon bor 5 min härifrån typ med bil, och kommer hit ibland och hjälper Oliver motionera hästarna. Vi red ut tillsammans när jag skulle rida sista hästen för idag, Splinter (Stickan). Hon berättade massa om Oliver och om hunting och så. Jag får låna grejer av henne om jag behöver. Och vill vi åka in till stan nån kväll så kan hon ta oss dit, och vill vi gå på bio nån kväll så kunde hon åka med oss. Lisa tom erbjöd sig att laga mat till oss om vi fixar alla ingredienser! Tydligen så är hon arbetslös så hon har massor av tid sa hon. Får se vad Oliver säger om det, ifall vi vill storhandla nästa vecka. Så det var kul! Vi pratade massor och tog en fika efter ridningen. Hon var jätte gullig. Så nu har jag en irish friend J

Nu är klockan 19.51 (irländsk tid) och jag sitter och lyssnar på musik från 25-års skivan. Fy fan vad kul vi hade! Tack allihop igen som kom och gjorde min kväll oförglömlig, det var grymt kul! Längtar redan tills nästa gång haha. Det känns lite i ryggen idag men inte så farligt, har lite skavsår och benen känns lite stela. Men det går framåt. Det är lättare idag än det varit tidigare, jag tror jag sovit bättre än tidigare. Förutom snofs-damerna som skulle åka snortidigt i morse. Men Oliver var glad att dom åkte, dom hade inte varit bra med hästarna tydligen. ”Fucking bitches” kallade han dem. Han kan vara riktigt trevlig och rolig när han vill, Oliver. När vi kom tillbaka från middagsfodringen idag så frågade han oss ”are you finish now?” varpå jag svarar ”yes, we’re finish. Finish and swedish”. Killen som stod bredvid Oliver fattade direkt och började asgarva och efter nån minut fattade Oliver och skrattade lite han med. Dåligt skämt tyckte han. Men jag fick honom att skratta i alla fall. Han har ett ”colorful language” som Lisa sa. True true, kan inte mer än hålla med. Det är mycket fucking, ashole, useless, jesus christ, oh my god, men han kan vara snäll och trevlig också. Wilmas mamma hade tydligen mailat lite till honom och frågat hur det går för oss och om vi klarar av det jobb som det innebär att vara här, och han hade bara svarat bra saker. Att vi är på god väg, att vi lär oss och att vi försöker. Det var det viktigaste för honom att vi åtminstone försöker och vill göra rätt. Så det känns bra! Han frågade idag också varför jag färgat bort min blonda färg i håret, jag var ju so very beautiful i mitt blonda hår som på bilderna. Men jag svarade bara generat att det kommer, jag kommer inte vara brun så länge till. Hade glömt bort att han skrivit det i mailet, att jag var very beautiful…

När Wilma och jag satt och åt så kom tittade han in i köket, lite frågande lite förvirrat. Vi tänkte båda att nu har vi inte gett tillräckligt med mat eller gjort nåt fel, men han ville fråga om vi ville komma med på hunting på söndag. Hjälp!! Vi sa ja båda två, det ska tydligen inte vara så svårt med tanke på hur vädret varit och vi behöver få känna på hur det är. Lite lagom och så får vi vara tillsammans, det tyckte Oliver kunde vara bra första gången. Så nu ska han fixa tröjor till oss så vi är riktigt snygga J iJag hoppas bara inte jag gör bort mig… Min hoppkarriär är knapphändig skulle jag vilja påstå. Det har ju blivit mest dressyr för min del, men Wilma lovade att hjälpa mig igenom det. Tokan! Hon är verkligen inte rädd för nånting! Jag vill vara som hon, jag vill vara hon på hästryggen. (I övrigt är jag rätt nöjd med att vara jag, helt okej att vara snart 25, på äventyr på Irland och ändå ha ett ansvarsfullt liv hemma). Jag vill vara så självsäker som hon är, jag vill vara så duktig som hon är. Men förhoppningsvis kommer det, jag har redan kommit i kapp henne i mockningen J. I början så mockade hon fem-sex boxar på samma tid jag gjorde tre, nu gör jag fem boxar och hon sex. Men vi får tänka på att jag inte alls har den ridvanan som Wilma har, jag har aldrig ens ägt en egen häst. Ändå tycker jag inte det är så långt mellan oss. Men jag måste medge, hon är bättre med hästarna, dom lyssnar mer på henne. Men jag lär mig! När jag åker härifrån så är jag säkert bättre.

Usch jag har ont i händerna idag, Peter jag kommer vara asstark i nyporna efter det här! Fatta vad jag kommer orka mer i downhillbacken sen J

Nu ska jag lägga ner för idag, hoppas Wilma kommer in snart så jag också får gå ut till kontoret och interneta. Får se om vi kan få Oliver att fixa sitt lösenord till det trådlösa nätverket snart…

Ha det bäst alla!

 

Over and out.

/R

Som vanligt morgonfodring och sen skulle snofs-damerna ut på hunt igen. Wilma och jag var super förberedda, ändå blev det stressigt för jag klantade mig med sadeln till spice girl så Kim (Olivers ex men dom är fortfarande gifta) och Oliver fick sadla om henne. Men dom sa att det var okej att jag fortfarande lär mig. Så nu vet jag att spice girl ska ha en sadel med högt valv och finns inte det så måste hon ha pad under så att sadeln inte ligger på skuldrorna. (FYI)

Sen var Oliver och damerna borta och vi hade stallet för oss själva. Ordentlig mockning, som vi nu bara behöver göra varannan dag, och sen motionerade vi två hästar var. Det gick bra men min häst, TT (The Tank) var jävligt stark, och sen red jag Paddy Ark som blivit slagen innan han kom hit så han är rädd om huvudet. Wilma fick hjälpa mig på med tränset sen gick det bra, Paddy hade lite dåligt flås men det gick bra jag satt kvar!!

Efter all ridning och två hästar till sjön så var det dags för middagsfodringen. Lagom tills det var klart så kom Oliver hem igen vid fem och vi hjälpte honom av med alla grejerna och satte tillbaka hästarna i sina boxar. När vi skulle gå in så satte sig Oliver i sin truck och tokbackade ner mot det inglasade rummet där dom har all medicin, sadeltvål och annat till hästarna. Då sa Wilma att han var arg, han såg jagad ut i blicken, och skulle meja ner glashuset. Därav headern för Wilma sa att Oliver nog tänkte ”jäääävla hus nu ska du döö!!!!” Jag som var trött tyckte det var askul och kunde verkligen inte sluta skratta, tårarna bara sprutade. Man kan inte tro det men den tjejen säger så mycket sjuka saker så minst en gång per dag får jag skrattanfall och ligger dubbelvikt och tårarna sprutar. Hon själv förstår inte det roliga i sammanhanget J.

Wilma och jag lagade köttfärssås och pasta till middag, sjukt avancerat jämfört med vår annars enformiga kost på enbart pasta haha.

Idag var första dagen jag inte hade ont i ryggen, istället hade jag asont i insidan av låren. Trodde benen skulle gå av på mig när jag satte upp på TT. Jag skämtar inte det kändes som att jag försökte tvinga mig ner i spagat eller nåt. På natten hade jag inte kunnat sova riktigt heller för varje gång jag ville vända mig om så var jag tvungen att ta tag i benen för att dom skulle gå dit jag ville.

Har haft lite downkänslor igår och lite idag, lite som att det är så mycket och det tar aldrig slut och vi kommer få slava här utan lön i tusen år. Men samtidigt tänker jag ”vill jag åka hela vägen hem då?”. Då blir svaret ofta ”jag vill hem och sova i min säng, ligga i soffan en hel dag och slappa och svulla karamellkungen, men det är det enda”. Jag vill inte hem till räkningar, kattlåda, dammsugning, matlådor, heltidsjobb, kunder som skäller på en, en bil som är iskall på morgonen, en grå himmel som bäddar in en i en äcklig sörja som tycks omsluta en och dumma grannar som snor ens grejer. Jag gillar att få jobba med kroppen (beach 2010!!!), att få längta efter duschen man tar efter att ha ätit middag, att se Olivers min när vi är klara, hans roliga dialekt och skojiga uppsyn, en häst som snusar en på kinden och vill bli kliad under hakan och små jackrusells som kommer kutande i 180 när man ropar på dem. Jag gillar stressen innan alla hästarna blivit lastade i sina trailers och alla kommit iväg på hunten som dom ska. Det är väl mindre roligt att det känns som att det enda vi gör är att fodra, sopa upp efter fodringen, mocka, sopa upp efter mockningen osv. Men det blir lättare, det är inte lika tungt nu, jag är inte lika trött på kvällen som igår och i förrgår. Så jag kanske tom kommer gilla det här mer än hemma snart!

Skypade med Peter nu på kvällen och jag saknar inte hemmalivet ett dugg, visst jag saknar honom såklart, man blir himla van vid att alltid vara två hemma och att en till ligger bredvid en i sängen, men det som fick mig att halvt börja gråta var när han höll upp Vegas och Memphis i webkameran. Jag saknar mina pluttisar som gosar med en och ligger nära i sängen. Känns ju himla fånigt men sån är jag… Sen läste jag syrrans kommentar på bloggen och då blev jag också gråtmild, fasen att man ska vara så blödig för fina ord… Men jag ska säga det att jag skänker er därhemma en tanke då och då och undrar hur ni har det. Har det hänt nåt storartat i Sverige? Nåt nytt? Skriv gärna en kommentar om ni vill. Nu är det ratatouille som gäller, tack Peter för hjälpen!

 

Over and out.

/R

Solen sken på oss idag igen!

Det kom några damer igår som skulle vara med på hunting idag. Efter fodring och frukost så fick jag och Wilma sätta på all utrustning på hästarna för dom skulle på lite crosscountry runt gården med Oliver och hundarna. De var borta i kanske en timme sen kom dom tillbaka och då blev det lite bråttom. Deras hästar skulle tas om hand samtidigt som vi skulle sätta på all utrustning för de hästar som skulle med till huntingen. Och dom skulle vara så fina och allt. Wilma och jag hade helt missat att det var hunt så hästarna var nog inte i sina bästa skick precis.

När dom väl packat ihop sig och damerna så fick vi gården för oss själva. Vi gjorde klart mockning och sen red vi de hästar som skulle ridas. Jag fick rida en häst själv för det blev ojämnt antal och självklart blev hästen stirrig och konstig. Han börjar bocka fram och tillbaka och hade ingen som helst lust att gå ut själv. Så han hivade av mig helt enkelt! Det gjorde inte speciellt ont eller nånting, jag hade säkerhetsvästen på men jag blev arg. Jäkla hästskrälle att inte vilja gå! Jag skulle ha varit ihärdig och inte låtit honom bestämma, men jag var trött och hade ont i huvudet och i benen. Jag orkade bara inte ta den fajten just då. Wilma får ta honom imorgon och bråka lite.

När jag kom tillbaka så var grannen Dierdree där och hon hjälpte oss med kvällsfodringen. Oliver hade fortfarande inte kommit tillbaka då från huntingen. Jag kanske ska säga det att hunt är en tradition här i krokarna där farmare träffas med sina hundar och så har dom sina fina kavajer på sig och vita ridbyxor. Hästarna är rena och utrustningen ska glänsa. Sen så jagar dom räv vad jag förstår och hoppar över galna hinder som dom kommer över. Jag ser inte fram emot den hysterin som det kommer bli när det är hunt i helgen men det är säkert kul att följa med på det nån gång. Jag som är lite av en fegis känner mig lite så där sugen… Jag är inte så självsäker i sadeln än, men det kommer nog tillbaka snart.

Vi var klara med vår del av middagsfodringen lagom tills Oliver kom tillbaka så vi gjorde i ordning hästarna för kvällen och tog in all utrustning. Sen fick vi fri lek. Vilket ikväll innebar dusch, middag och nu sitter jag här i min säng och skriver. Snork-damerna håller på att föna håret och så dom ska väl till puben för middag. Jag är bara trött. Blev erbjuden en öl men jag tackade artigt nej. Ska ta mig ut till kontoret och publicera detta och kolla om jag publicerade gårdagens sen blir det nog faktiskt sängen för min del. Efter allt fysiskt arbete hela dagen så ringer min sovklocka två timmar tidigare än normalt haha.

Tänker på er alla där hemma och undrar hur ni har det. Min sista länk till Sverige, min maraboukaka, är slut så nu sitter jag här utan svenskt godis, lår som värker och ögon som går i kors.

 

God natt allesamman!

 

/R

Idag gick jag och Wilma upp själva, vi vaknade båda tidigt efter att ha somnat tidigt igår.

Utfodrade hästarna med Oliver, han hade nog inte räknat med att vi skulle hjälpa till för han verkade förvånad att se oss. Men vi högg in och var klara fort.

Frukost tillsammans sen var det den dagliga mockningen, jag tog fem boxar idag också och Wilma sex. Hon är så snabb! Men så mockar hon tre boxar varje dag hemma så. Men jag lär mig och kommer i kapp, idag hann jag fylla på halm också innan hon var färdig med det så det går framåt!

Sedan tog vi tag i att rengöra alla vattenkoppar till hästarna, något Oliver inte verkade tycka var så viktigt. Men eftersom han inte hade nåt annat för oss så fick vi göra som vi ville.

Efteråt när vi var klara så fick vi rida varsin häst ut på ängarna själva! Hjälp tänkte jag eftersom jag ärvt lite av mammas lokalsinne, men Wilma hittade. Willy som jag red idag, var en stor vit sak som var snäll men också väldigt stark i munnen. Han fick för sig att bita tag i bettet och då var det inte mycket jag kunde göra. Tack och lov så har jag numera min säkerhetsväst från pappa och Lisa, alltid på mig så ramlar jag av så håller jag för fallet. Vi hoppade ingenting idag, bara red runt lite.

Efter ridningen tog vi tag i tränsen och gjorde rent 12st träns och bytte ut de som hade dåliga remmar och spännen.

Därefter trodde vi att det var ”fri lek” men det varade inte länge. Klockan var bara strax efter fyra men Oliver hade redan börjat middagsfodra. Så Wilma rusade upp till mig och skrek att vi måste fodra nu!!!!!!!! Här är Oliver i ett nötskal, istället för att typ text oss på mobilen eller komma upp o säga till så börjar han bara. Han hade tydligen sett lite arg ut mot Wilma, men jag tyckte då att varför ta åt sig när vi inte visste. Okej om vi missat en tid för att vi glömde, men han sa verkligen ingenting. Så nu i fortsättningen ska vi fråga vilken tid han vill att vi fodrar hästarna på kvällen så det inte blir några missförstånd. Han är i och för sig väldigt tacksam också, men det är svårt i början när han inte säger nåt. Hur skulle vi veta? Speciellt som vi fodrade dom vid fem halv sex igår…

Efter fodring och sopning av hela gården fick vi äntligen gå in och duscha. Det är den bästa stunden på dygnet verkligen. När man varit ute hela dagen och jobbat och sen får komma in och duscha och äta mat. Kvällen till ära bjöd på makroner och pastasås, mmm så gott. Men vi äter förvånansvärt lite med tanke på hur mycket vi rör oss. Flingor och mjölk till frukost, nån frukt och smörgås mitt på dagen och sen typ pasta eller liknande på kvällen. Är inte speciellt hungrig heller… Men måste medge att jag saknar den svenska maten. En god ordentlig middag hade inte varit fel. Men man har som ingen inspiration till att laga nån middag så då blir det nåt enkelt bara.

Nu har jag äntligen fått interneta och skypa så jag somnar med en skön känsla av att sverige inte är så långt borta ändå.

Saknar och tänker på er alla där hemma! Jag vet att vardagen är sig lik och allt är som vanligt, men jag saknar det ändå.

 

Over and out.

/R

Igår startade jag resan mot detta äventyr. Planet gick kvart i elva från skavsta och kom fram vid 12. Allt gick bra och inga tårar på flygplatsen. Antingen har jag inte riktigt fattat att jag åkt iväg och står fortfarande med en fot i sverige, eller så är jag så pass vettig att jag innerst inne vet att sverige och alla nära och kära bara är ett samtal bort eller i drastiska fall två timmars flygning härifrån. Jag känner mig inte ledsen eller någon hemlängtan men det kanske kommer. Tur att jag har Wilma! Wilma är från östersund och vi babblar som om vi aldrig gjort annat. Mest skönt är att vi kan prata svenska med varandra.

Oliver som äger hela stället och alla hästar kom och hämtade oss vid bussen. Jag hade sett framför mig en mörk man i kanske 40-årsåldern, med brunt lockigt hår och bruna ögon. Varför vet jag inte men i alla fall. Mot oss kommer en rätt smal, inte så jätte lång kanske 1,80 lång, med typ vit-blont hår som är lockigt och långt. Snacka om att jag fick sudda ut mina förutfattade meningar. Oliver pratar mycket och snabbt så det gäller att hänga med. Men han är snäll och hjälper oss om vi undrar nåt. Bredvid gården bor hans syster Theresa och ibland kommer hans ex och hälsar på och rider. Dom har en dotter som är 1,5 år tillsammans.

Både Wilma och jag var trötta så vi packade upp allt och sen la vi oss på sängen. Jag kollade på Harry Potter och somnade nästan på en gång.

 

I morse var det väckning kl 7.30. Det är, eller kommer att vara, Wilmas och min uppgift att fodra hästarna med ensilage morgon och kväll. Efter det var det frukost kl 9.

Över helgen har det varit ett gäng svenskar här, Viveca som förmedlade jobbet till mig, Josefine och Anna och Robert. Josefine har jobbat 9 år här på flowerhill så hon visade oss runt och hur saker och ting går till.

Efter frukosten var det tempo som gällde, nu skulle vi ut på vår första cross country-ritt. Varken Wilma eller jag förstod att vi skulle med så vi båda hade våra hjälmar och sånt uppe i huset. Dom tyckte nog vi var amatörer som inte hade koll. Men dom sa aldrig att vi skulle följa med…

Väl ute var det bara att hänga med. Min häst, Lizzy, var snabb och stark som attan. En halvhalt i sverige är ingenting mot dom halvhalterna jag fick göra. Kändes helt hemskt att behöva dra så hårt i munnen på henne men det var det som krävdes för att hon skulle lyssna. Det var helt galen hoppning, trodde jag skulle trilla av flera gånger men Josefine coachade mig och berättade vad jag behöver öva på för att det ska bli lättare. Jag har en svensk ridställning, men den får jag lägga på hyllan här. Jag måste luta mig mycket mer bakåt, och ha skänkeln (foten) långt fram. Det känns jätte ovant men jag vänjer mig väl så småningom.

Jag var helt slut efter den ritten, men när vi kom tillbaka var det dags att mocka. Jaha.  Vi ansvarar för de elva boxar som är i stall A. Hästarna här står på halm, vilket gjorde det till ett helv**e att mocka rent. Men nu är det jätte fint och förhoppningsvis är det inte lika äckligt imorgon när vi kommer och ska mocka.

Efter mockning i typ 1,5-2 tim så skulle vi med och rida igen. Men den här gången var det bara lite motion för hästarna ingen hoppning. Jag fick rida på Bart. Vid första anblicken ser han stor och snäll ut, men shit!! Den hästen var stark! Och mina armar som redan var döda efter tidigare ridning och mockning. Som tur var, var en av de andra tjejernas häst också svår att få stopp på så vi skippade resten av galoppen. Jag hoppas verkligen att dom har hästar som är mindre starka, annars kommer mina armar slaktas….

Efter den lilla turen var det bara att ställa in alla grejorna och säga tack för dagen. Här är det egentligen meningen att vi ska fodra hästarna igen, men det gjorde Oliver idag. Imorgon ligger det nog på oss att göra det.

Nu har vi varit och handlat mat till den här veckan, så nu klarar vi oss. Oliver betalar för vår mat och allt vi kan behöva. Osäkert när vi får vår första lön. Vågar inte riktigt fråga heller haha. Ikväll har Oliver en kokerska som är här och lagar en festmiddag till oss allihop, det ska bli gott. Irländarna äter inte lunch tydligen, eller jo om smörgås räknas som lunch. Men man får ta seden dit man kommer, jag kommer bli fit till sommaren den saken är klar.

Nu tänker jag ta mig en powernap eller nåt i den stilen tills det är mat. Jag har ont i alla muskler efter dagens träningspass. Man är inte en van ryttare thats for sure.

 

Over and out.

/R