Mitt äventyr på Irland

Igår startade jag resan mot detta äventyr. Planet gick kvart i elva från skavsta och kom fram vid 12. Allt gick bra och inga tårar på flygplatsen. Antingen har jag inte riktigt fattat att jag åkt iväg och står fortfarande med en fot i sverige, eller så är jag så pass vettig att jag innerst inne vet att sverige och alla nära och kära bara är ett samtal bort eller i drastiska fall två timmars flygning härifrån. Jag känner mig inte ledsen eller någon hemlängtan men det kanske kommer. Tur att jag har Wilma! Wilma är från östersund och vi babblar som om vi aldrig gjort annat. Mest skönt är att vi kan prata svenska med varandra.

Oliver som äger hela stället och alla hästar kom och hämtade oss vid bussen. Jag hade sett framför mig en mörk man i kanske 40-årsåldern, med brunt lockigt hår och bruna ögon. Varför vet jag inte men i alla fall. Mot oss kommer en rätt smal, inte så jätte lång kanske 1,80 lång, med typ vit-blont hår som är lockigt och långt. Snacka om att jag fick sudda ut mina förutfattade meningar. Oliver pratar mycket och snabbt så det gäller att hänga med. Men han är snäll och hjälper oss om vi undrar nåt. Bredvid gården bor hans syster Theresa och ibland kommer hans ex och hälsar på och rider. Dom har en dotter som är 1,5 år tillsammans.

Både Wilma och jag var trötta så vi packade upp allt och sen la vi oss på sängen. Jag kollade på Harry Potter och somnade nästan på en gång.

I morse var det väckning kl 7.30. Det är, eller kommer att vara, Wilmas och min uppgift att fodra hästarna med ensilage morgon och kväll. Efter det var det frukost kl 9.

Över helgen har det varit ett gäng svenskar här, Viveca som förmedlade jobbet till mig, Josefine och Anna och Robert. Josefine har jobbat 9 år här på flowerhill så hon visade oss runt och hur saker och ting går till.

Efter frukosten var det tempo som gällde, nu skulle vi ut på vår första cross country-ritt. Varken Wilma eller jag förstod att vi skulle med så vi båda hade våra hjälmar och sånt uppe i huset. Dom tyckte nog vi var amatörer som inte hade koll. Men dom sa aldrig att vi skulle följa med…

Väl ute var det bara att hänga med. Min häst, Lizzy, var snabb och stark som attan. En halvhalt i sverige är ingenting mot dom halvhalterna jag fick göra. Kändes helt hemskt att behöva dra så hårt i munnen på henne men det var det som krävdes för att hon skulle lyssna. Det var helt galen hoppning, trodde jag skulle trilla av flera gånger men Josefine coachade mig och berättade vad jag behöver öva på för att det ska bli lättare. Jag har en svensk ridställning, men den får jag lägga på hyllan här. Jag måste luta mig mycket mer bakåt, och ha skänkeln (foten) långt fram. Det känns jätte ovant men jag vänjer mig väl så småningom.

Jag var helt slut efter den ritten, men när vi kom tillbaka var det dags att mocka. Jaha.  Vi ansvarar för de elva boxar som är i stall A. Hästarna här står på halm, vilket gjorde det till ett helv**e att mocka rent. Men nu är det jätte fint och förhoppningsvis är det inte lika äckligt imorgon när vi kommer och ska mocka.

Efter mockning i typ 1,5-2 tim så skulle vi med och rida igen. Men den här gången var det bara lite motion för hästarna ingen hoppning. Jag fick rida på Bart. Vid första anblicken ser han stor och snäll ut, men shit!! Den hästen var stark! Och mina armar som redan var döda efter tidigare ridning och mockning. Som tur var, var en av de andra tjejernas häst också svår att få stopp på så vi skippade resten av galoppen. Jag hoppas verkligen att dom har hästar som är mindre starka, annars kommer mina armar slaktas….

Efter den lilla turen var det bara att ställa in alla grejorna och säga tack för dagen. Här är det egentligen meningen att vi ska fodra hästarna igen, men det gjorde Oliver idag. Imorgon ligger det nog på oss att göra det.

Nu har vi varit och handlat mat till den här veckan, så nu klarar vi oss. Oliver betalar för vår mat och allt vi kan behöva. Osäkert när vi får vår första lön. Vågar inte riktigt fråga heller haha. Ikväll har Oliver en kokerska som är här och lagar en festmiddag till oss allihop, det ska bli gott. Irländarna äter inte lunch tydligen, eller jo om smörgås räknas som lunch. Men man får ta seden dit man kommer, jag kommer bli fit till sommaren den saken är klar.

Nu tänker jag ta mig en powernap eller nåt i den stilen tills det är mat. Jag har ont i alla muskler efter dagens träningspass. Man är inte en van ryttare thats for sure.

Over and out.

/R