18/11 elfte arbetsdagen på ön, dagen då jag blev avbockad två gånger under samma ridtur
Never trust the nicest horse in the stable. Mm, just det. Eftersom jag ramlade av igår (var det igår?) så tänkte jag att jag kan ju rida i jeans idag, jag ska bara motionera en häst, Wilson som alltid är så himla snäll fast han är typ 2m i mankhöjd, och sen ska jag ta ut Latté på en liten promis hon har stått fem dagar för att hon var svullen. Veterinären var här och tömde benet på vätska sen fick hon stå med bandage. I alla fall, vi kommer ut på den vanliga ängen där vi brukar trava och galoppera, Wilson var snäll som vanligt. Sen skulle vi galoppera. Yeehaa det tyckte Wilson var jätte roligt, jag har inte ridit honom på länge heller, så han tyckte att han skulle göra lite glädjeskutt. Yes det funkade ju skitbra med mig på ryggen. Inte. Plask sa det så låg jag i en vattenpöl helt dränkt. Kall som fan med vatten som rann om mig, jag kände mig som en nybadad St. Bernhards hund, så hoppade jag upp igen så skulle vi bara trava och sen rida hem för att jag inte skulle frysa häcken av mig. Så då lagom tills vi kommer fram till stigen som går in i den lilla skogen så vi kan rida hem, då tyckte Wilson att det var dags för lite mer glädjeskutt. Splash!! Ja där låg jag igen i lerhögen och var arg som ett bi. Den här gången var det i alla fall inte jag som klantade mig så jag ramlade av, nej nu var det den snällaste hästen som stått lite för länge. Va fan! Och som från ingenstans kom dom där skutten, och tänk er då den antagligen högsta hästen av alla 42st, jag hade inte så mycket att sätta emot när han gjorde sina snedsprång. Okej om det varit lilla amigo då hade jag kanske kunnat sitta kvar, men mot giraffen Wilson hade jag inte en chans.
Så, vad har jag lärt mig av dagens hittills två fall, det kan komma fler jag känner mig rätt så olycksförföljd. Alltid, alltid, alltid, oavsett om jag ska rida ner till sjön bara eller rida på volten, så ska jag ha min säkerhetsväst. Hädanefter ska jag inte sitta på en häst om jag inte har den på mig. Den här gången och igår hade jag tur att jag inte gjorde illa mig, men det kan finnas stenar som vill mig illa. Och från fallet igår lärde jag mig att, dels ha säkerhetsvästen, men att mina ögon ska titta långt fram när hästen hoppar, ingen annanstans. Punkt.
Wilson vs Rebecca 1-0. Men det är inte över än.
Over and out.
/R
Hehehe, jag vill inte vara petig...men står det inte 2-0 till Wilson?
Det är så uppfriskande att läsa om ert äventyr.
Kom ihåg att alla gånger man åker av UTAN att göra illa sig är BRA gånger.
Ju fler av dem man får, desto mer odramatiskt blir det. Tänk "kullerbytta" så gör det allra minst ont.
..I know by experience =)
Jag har käkat hur många ton grus och gräs som helst.
Go girl!!!
Jane
