23/11 sextonde arbetsdagen på ön, don’t forget to feed Bää-Bää
Idag tittade solen fram igen!
Snacka om bristvara med alla översvämningar och allt som pågår här. Hunten är som sagt inställd hela den här veckan, vilket jag nu insett är till min fördel. Jag får hoppträna mycket och får fler språng i kroppen. Hoppningen idag gick riktigt bra. Jag börjar slappna av och sitta mer tillbaka nu än innan. Så det går framåt!
Annars vad har idag bjudit på… Mockning av alla boxar och Oliver lärde mig hur skrittmaskinen funkar, så nu kan jag den som ett rinnande vatten.
Det var lite hysteriskt idag när vi red ut för Oliver hade sina hundar med och vi skulle tydligen hjälpa till att driva på hundarna men det fattade inte vi, och Oliver skrek åt oss att göra det ena och det andra. Men det löste sig bra, vi hade Kim med som medlade emellan J Hon är så himla gullig tur hon finns här och kan hjälpa oss när Oliver går in i sig själv och glömmer instruera oss.
Jag red Latté till sjön och runt lite sen mockade jag då som sagt. Wilma red ut en gång till med den enda gästen men det sa hon var helt bortkastat för dom skrittade nästan bara.
När vi sen skulle göra silaget för kvällen så kommer Oliver farandes och börjar hiva upp silaget på våra kärror. Han brukar göra det när han tycker det går för långsamt, vi är för svaga, balen är dum i huvudet och ja Oliver gör det snabbare än vi. Då utbrister han ”don’t forget to feed Bää-Bää. Då är det, det ensamma fåret som står i en liten hage mellan I-stallet och hundladan. Jaha så det stackars fåret heter Bää-Bää då. Jag tyckte han kunde skaffa sig en ko och kalla den Muu-Muu. Då kontrade Oliver och sa att han redan hade två Muu-Muu på ett fält längre bort. Jaja så kan det gå…
Jag tror att du, Marion, ur din utbildningssynpunkt skulle ha en del åsikter om det här stället. Ett stackars får utan tak över huvudet, 52 hundar i en lada som får komma ut i friska luften ett par gånger i veckan, vissa hästar som går ute hela tiden utan tak över huvudet, vissa hästar som aldrig får komma ut… Men det är den irländska djurhållningen det här.
Efter middagen gick jag ut till internet och skypade, kollade mail, facebook och så. Nu är det bestämt att jag åker hem 19e dec och tillbaks igen 27e dec. Jippie!! Så himla glad är jag för att få komma hem. Ska bli så mysigt med svensk jul och tanka familj och vänner. Det är bara 26 dagar kvar till dess, lite drygt tre veckor alltså. Känns överkomligt. Och det bästa är att det blir sovmorgon!
Åhh kan knappt vänta. Pratade även lite med Oliver, han är väldigt speciell men innerst inne snäll och vill bara det bästa för alla. Han sa det att han tycker vi är lite långsamma och så men det är ändå okej, det går bra och vi blir bättre och snabbare. Så det verkar som att han all and all är nöjd med oss.
Och tidigare på kvällen så kom Lisa vår irish friend med en kastrull irish stew (?) så vi har middag tills imorgon. Yey!! Dom skämmer bort oss här, helt klart…
Klockan är 21:05 irish time och jag ska försöka lägga mig, men är konstigt nog inte trött. Känner mig glad faktiskt. Glad över att jag fått den här chansen att pröva på något helt annat, glad över att vi lär känna så vänliga människor här, glad över min fina familj hemma, glad över att det trots 5 fall i backen går framåt med hoppningen. Jag är glad över här och nu.
Sov gott allesammans!
Over and out.
/R
