Mitt äventyr på Irland

Yey!! Wilma fick sitt paket idag från familjen i Sverige. Eller paket och paket, banankartong! Och det var ändå mest kläder i. Jag saknade mina tröjor och koftor när jag såg Wilmas sköna fleecetröja och munkjackor. Så om nån vänlig själ därhemma känner för att skicka ett carepackage från Sverige så har jag en önskelista färdig hihi…

-          Mina resterande fleecetröjor

-          Yllestrumpor, det är kallt här på kvällarna

-          Mina koftor (två st.)

-          Ett till underställ

-          Karamellkungen

-          Och ett par asa fina ridstövlar som Wilma fick bifogar bild nedan. (549kr på hööks utifall att.)

Vad mer har hänt idag?

Förutom den vanliga fodringen som vi gör varje dag, inte så mycket. Vi red ut med fransmannen som är här, som den enda gästen. Jag insisterade på att rida Holly, stoet som jag ramlade av förra veckan, bara för att se att jag kan kontrollera henne. Oliver ville ge mig en annan häst. De gick väl så där, eller mer åt det dåliga hållet än det bra. Jag stod för en del till en början eftersom jag suger på hoppning, så jag fick öva anridningar och att hitta vägen till nästa hinder så jag kom rakt på. När det är max 5m mellan hindrena och en jäkla sjö på ena sidan. Sen så skulle vi hoppa genom skogen och då var jag sist och Holly ville springa ifrån mig. Jag halv-haltade som Oliver ville men hon fortsatte springa undan för mig. Vid det laget var Oliver arg på henne för jag styrde bra mot hindret men Holly sprang undan åt olika håll. Det var en liten stock, knappt 1m bred, som stod i lite i vinkel. Men Holly envisades med att springa åt sidan åt olika håll. När Oliver sa åt mig att kicka henne åt vänster, för att hon tidigare sprang åt höger, så sprang hon förbi på vänstra sidan. Till slut ställde sig Oliver med Andy som en stoppkloss och jag vet inte hur många anridningar jag gjort förrän vi kom över hindret och kunde hoppa det andra. Sen fick jag rida med Oliver resten av turen, han var arg på henne för han såg att hon sket i det jag sa åt henne och gjorde som hon själv ville. Jag hade velat ha dom sprången i kroppen, men jag fick bita i det sura äpplet när jag ville visa mig med Holly. Oliver sa att han skulle byta bett på henne för att se om han kunde få fason på henne. Hon höll bara på att dumma sig. Sen så skulle Wilma och fransmannen rida ett par hinder och jag tittade på med Oliver, han lärde mig hur jag ska titta när gästerna rider, för att se vad de kan tänkas göra för fel eller behöva tänka på. Nyttigt det med visserligen men inte lika roligt. När vi då kom ut mot slutet av ängen vi red på, hade Holly tröttnat på att stå vid sidan. Så hon började småbocka men det funkade inte, jag satt kvar. Då försökte hon köra ner huvudet, jag blev ännu argare. Då frös hon. Oavsett om jag drog i tygeln eller kickade med benen hon stod helt still. Jag kände att en tokbockning antagligen skulle komma som följd så jag fick henne tillslut att gå framåt. Men shit vad vi bråkade. Oliver såg att hon var full av djävulskap idag, så han sa att jag ändå ”did good”. Jag måste nog börja inse att Wilma troligen kan hantera såna där saker bättre än jag och att jag ska ta varje chans jag får att hoppa istället. Men jag ville visa vad jag gick för, och för min del så räcker det med det nu. Jag fick trava hem ensam sista biten, men kan inte säga att jag grät för det. Jag var måttligt trött på det envisa stoet vid det laget.

Vi möttes vid sjön och när jag hängt tillbaka mina grejer i sadelkammaren så kommer Oliver in och säger att Wilma ramlat av. Åh nej tänkte jag, bara hon inte slog sig. Jag gick upp till Wilma som berättade att hon skulle hoppa av sin häst, då hade den tagit ett steg åt sidan vilket ledde till att Wilma ramlade av på huvudet. Det hade visst gått bra, men huvudet var ömt. Stackars!

Resten av dagen red vi bara för att motionera hästarna uppe på vägen, och åt lunch vid två som Lisa kommit med igår. Irish stew, eller hur det nu kan tänkas stavas, med morötter, biff och kålrot. Serveras med potatis. Mmm äntligen en irländska som kan laga mat som smakar nånting. Tacka vet jag Wilma och mig själv, vi lagar mat som smakar nåt i alla fall.

Vi fick göra silaget tidigare eftersom vi inte hade nåt mer att göra och var klara och uppe på rummet för dagen strax innan fyra. Skönt!

Imorgon ska fransmannen ut och rida igen, så då hoppas jag få rida Hegrid eller nån annan normal häst. Amigo kanske, han vore rolig att rida som omväxling, eller Lizzy det var första hästen jag red här, så det vore roligt att få rida henne igen och se om jag klarar det bättre nu.

På fredag är det min riktiga födelsedag. Konstigt, det känns inte som det precis. Första gången i hela mitt liv som jag firar den borta från familjen. Jag tror inte det har hänt förut faktiskt. Nu ska jag inte klaga, jag blev ordentligt firad hemma innan jag åkte det var jätte roligt! Men kommer ändå kännas konstigt att inte få fira den med nåt som jag tycker om att göra, som förra året när vi gick ut och åt och gick på bio allihopa. Ett år sen blir det då som jag tog bort Oliver. Världens underbaraste mysigaste. Ska tända ett ljus för honom om jag kan hitta ett. Det var snack om party här, men jag orkar verkligen inte styra upp något. Jag skulle vilja gå ut och äta något bara, typ kinamat. Ska fråga Oliver om det går för sig. Jag kan höra honom gapa utanför, undrar vad han sysslar med nu då. Han är i samma åldersgrupp som mamma och Marco, men far runt och håller på som värsta ADHD femåringen. Herregud… Skönt att man kan avskärma sig på kvällarna. Det blir lite mycket och intensivt annars.

Annars inte mycket på tapeten, väntar med spänning på mitt paket från Peter som borde komma imorgon. Hoppas det kom med lite karamellkungen hihi.

Tills vi hörs och ses nästa gång.

 

Over and out.

/R