Mitt äventyr på Irland

Dagen började som alla andra här på Flowerhill. Klockan 10 kom det två kvinnor hit som vi red ut med. Oliver gav oss hopplektion och det gick bra för mig idag. Oliver sa att först hade han trott att jag var ett hopp-löst (haha nån förutom pappa som gillar min ordvits…) fall och att han tyckte jag var helt körd och värdelös. Idag såg han ljuset i tunneln, molnen skingrades och solen tittade fram. Varpå jag förklarar att jag inte hoppat speciellt mycket i mitt liv, men försöker ändå och tar åt mig av allt han säger. Jag börjar förstå den irländska hopptekniken nu och det går mycket bättre. Innan vi red ut tog Oliver mig åt sidan och sa att oavsett hur det går och så, så om någon av de andra kvinnorna frågar hur det går så ska jag säga att hästen är jättebra och att jag älskar honom bla bla bla. För tydligen hade en av dem ridit honom tidigare och klagat över att han var så stark och det gick inte att få stopp på honom osv. Men jag har ridit honom förut, Clint, och vet att visst han kan bli stark och är väldigt hoppglad men inte så att jag inte kan hantera honom. Hur som helst, mitt i ridturen så frågar de vad jag tycker om honom, det kändes bra att inte behöva ljuga. Jag gillar Clint som f*n och vi funkar jätte bra ihop. Det som är, är att, och det gäller mer eller mindre alla hästar här, om man lutar sig mycket framåt och liksom kryper ihop, så spelar det ingen roll hur mycket man försöker ta i tyglarna, hästen tolkar kroppsspråket och hur man sitter som att man driver den framåt vilket leder till att den inte svarar för fem öre på tygeln. Jag får jobba jätte mycket på min sits och som Oliver säger jump-land-sit up-half halt-next fence. Jag har det mantrat i huvudet hela tiden och då går det mycket bättre. Sen får man leva med att Oliver är en skrikig och gapig person, man får liksom sortera ut det väsentliga ur allt gap och sen agera därefter. Simple.

Vi skulle ha haft några hästar i skrittmaskinen idag, men det var bara en enda lervälling av underlaget så vi sket i det och fick rida de hästarna i stället. Inte så där asa roligt direkt, det enda vi gör är att trava dem fram och tillbaka på asfalt vägen. Tråkigare än döden typ…

Det blev en tidig kväll för Rebecca, hade tänkt gå ut och interneta men fastnade framför playa del sol. Nu har jag fått Wilma att gilla det också haha! Ni måste se det, så jävla sjukt. Men roligt!

Imorgon är det min födelsedag… Ja nån tårta lär jag inte få i alla fall… Men lika bra det, man blir bara tjock av det :p plus att jag ätit tårta på jobbet det här året så det räcker för resten av livet.

Hur går det förresten för Fredells? Står det kvar? Ska försöka titta in när jag kommer 19E DECEMBER!!!                              Yeeeehoooo Oliver har gett sin slutgiltiga tillåtelse. Nu ska jag bara vinna på lotto så jag kan betala biljetten hem. 187 € t&r. My god, de har vett att ta betalt dom där ryan air…

Over and out

/R