Mitt äventyr på Irland

Jaha. Då var det bara vi och Oliver i hela huset. Det känns lite underligt. Samtidigt skönt. Att det bara är vi. Oliver blir mer sig själv tror jag när gästerna åkt och det är lugnt och skönt i huset. Han skrattar och pratar med oss på ett annat sätt. Vi kommer bättre överrens och Oliver säger tack för allt som vi gör, jag menar det är ju vårt jobb, vi förväntar oss inte ett tack för vi är här för att göra det och få betalt för det.

Idag var det alltså huntpremiär för mig och Wilma. Vi gick upp tidigare än vanligt, strax innan 7, och fick hjälp av Oliver med höt. Sen blev det en snabbfrukost innan vi satte igång med att ”tacka” alla hästarna, med rätt sadel också. Tror det var första gången idag som jag fick höra från Oliver att jag hittat en sadel som satt ”very good” och ”perfect”. Det var ett halvkaos innan vi lastat alla hästarna, men vi fick hjälp av flera stycken så det gick bra. Vi åkte i trucken som drog släpet med alla hundarna. Det var Trevor som körde och David satt fram. Jag babblade på hela vägen som jag brukar och frågade massa saker och hade massa åsikter och berättade, som vanligt. David sa att det måste vara nåt fel om min mun är stängd och tyst i två sekunder. Haha! Just det, apropå David, vi lärde känna den andra David igår också. David Staines. Och hans kompis Michelle. Michelle och jag kom överrens på en gång, likaså David.S vi pratade en massa och han är jätte snäll. Det jag skulle säga var att David.S hjälpte oss få på en tvättmaskin, jag skulle ha mina beige-rutiga byxor idag på huntingen eftersom man ska vara så himla snygg. (Viktigare än att man rider bra tydligen)

Så när jag skulle ta ur byxorna ur maskinen så upptäckte jag att maskinen mer eller mindre ätit mina ridbyxor! De är helskodda och själva läderdelen som går på baksidan var helt uttänjt och på vissa ställen hade det nästan gått hål rätt igenom. Så dem var det bara att förkasta och oja sig över vad jag nu skulle ha på mig. Men David.S kom till min räddning och lånade mig ett par svarta ridbyxor. Alla som såg det fick sig ett gott skratt över mina ridbyxor, ska ta ett kort och lägga upp här.

Tillbaka till hunten nu då, Oliver gav oss varsin present i form av ett vitt band (som Wilma tyckte såg ut som toapapper) och en nål i guld. Bandet ska knytas i en avancerad rosett runt halsen och man fäster alltihop med nålen. Mycket tjusigt, overkill om du frågar mig.

Så med våra fina kläder, eller ja Wilma var fin med sin tävlingskavaj och vita ridbyxor. Jag hade svarta byxor som var två storlekar för stora eller i alla fall en, och en agria jacka som jag hittade nånstans. Så det enda fina på mig var rosetten. I alla fall, vi kom fram och då skulle alla träffas inne på puben för nåt varmt att dricka, sen anmälde vi oss hos nån dam. Vi satt och pratade en stund, jag nervös kissade, snacka om att jag var nervös! Herregud… Sen skulle alla hästarna ur lastbilarna och jag och Wilma fick hjälpa gästerna med sina hästar, innan vi kunde ta våra egna. Hon satt på Lexus och jag på Hennessay. Hennessay var snäll, men drog gärna ner huvudet när det blev lite jobbigt och det var omöjligt nästan att få upp det igen, plus att han var otroligt seg mot hindrena. Inte mitt nästa val av häst till en hunt kan man säga. Wilma skriver väl en utförlig beskrivning av Lexus på sin blogg, men så mycket förstod jag att han inte var så bra heller. Han hoppade i alla fall även om han sköt upp ryggen helt överdrivet mycket. Vet inte hur många gånger Hennessay vägrade hoppa med mig på ryggen, typ alla murar i stort sett. Varav den ena gjorde att jag ramlade av. Det var väl mestadels mitt fel, jag drev inte på tillräckligt plus att jag reste mig upp för tidigt vilket resulterade i att Hennessay trodde att han skulle stanna. Jag är inte så bra på hoppning än :p

Hunten i sig var inte alls som jag hade trott, jag trodde det skulle vara olika sorters hinder som vi har här hemma, typ stockar, vattenkar, staket och så. Och vissa hinder som man kan välja själv om man vill hoppa eller inte. Men nej så fel jag hade! Det var murar och enbart murar vi hoppade över. I olika höjder och så förstås men bara murar. Så både Wilma och jag var lite besvikna på det. Då känner jag att jag hellre vill vara hemma och hoppa våra olika hinder vi har här. Sen så var vi då jäkla många som red! Säkert 40st och alla trängdes och skulle hoppa mer eller mindre samtidigt. Vilket resulterade i att flera ramlade av, och vissa av oss blev kvar onödigt länge för att hästarna vägrade. Jag vet med mig att jag skulle ha haft ett spö på hennessay och lutat mig mer bakåt men jag håller på och lär mig. Därför vill jag hoppa mer hemma. Plus att vi kommer antagligen leda grupper sen och då måste vi kunna hoppa bra, eller jag måste det Wilma är redan så himla skillad. Vissa av de andra ryttarna var inte så duktiga på att rida heller så deras hästar mer eller mindre skenade över murarna. Inte min grej riktigt, jag gillar att ha kontroll över vad jag gör och göra det lugnt och säkert. Inte tränga mig framför alla andra och få en ansats på typ 5m. Sen så är det också det att de som leder hundarna, field masters, rider efter hundarna och vi följer efter dem. Så det blev ett himla hoppande fram och tillbaka. Jag blev skittrött tillslut och jag tror hennessay tröttnade på mig på ryggen också. Vi hamnade helt sist över en mur och då höll vi på att gå omkull för det var så halt i gräset och lerigt.

Jag tyckte inte det var så jätte roligt, så jag kommer nog inte tjata ihjäl mig för att få följa med på nästa hunt. Jag är då hellre hemma och hoppar.

Han som var huntmanager, alltså han som bestämde över hela hunten, kallade mig och Wilma för Sweden no 1 och 2. Det var lite roligt! Så fort vi hoppat nån mur och fått lite andrum hörde man nån som ropade ”how’s it hoing Sweden?!”  Oliver säger också att man inte varit med på riktigt om man inte ramlat av så Wilma var alltså inte riktigt med, eftersom hon inte ramlade av, haha!

Nu har vi i alla fall gjort alla sysslor vi måste för kvällen, Lisa som vi träffade häromdagen fick äran att kvällsfodra höt, och nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen. Det känns att vi suttit i sadeln länge idag. Over all var det en rolig erfarenhet men jag känner mig inte så ”biten” som jag trodde jag skulle bli.

Over and out.

/R