Mitt äventyr på Irland

Idag var en sån där dag då man hatar allt. Jag hatade Oliver idag, jag hatade jobbet, jag hatade allt!

Det kändes som att mina grejer hela tiden fick fötter de var aldrig där jag ställde dem, Oliver var på mig hela tiden så fort jag öppnade munnen, det var bara jag som fick fråga Oliver om allting, ingenting blev som jag ville, det var bara tjat hela tiden. Framför allt tappade jag helt lusten att anstränga mig, det kändes inte som att det uppskattas. Alla små saker jag ser överallt som kan göras bara sket jag i för det spelade ingen roll. Jag fick skit i alla fall, och det var bara useless, too slow, gap och skrik. Jag bestämde mig för att hålla en låg profil ett tag, alla ni som känner mig vet att jag hörs och syns och talar gärna om det för allt och alla. Det är sån jag är. Nu ska jag hålla igen min trut, jobba och bara fråga om det är nåt jag verkligen måste fråga. Skickade iväg jordens längsta sms till Peter också där jag klagade på precis allt. Han lyssnade snällt och sa att det nog inte var så farligt. Jag, vet inte det svenska ordet för det, men read too much into it, gör en höna av en fjäder? Är nog en gnutta överkänslig och tar åt mig lite för mycket, men f*n vad sur och ledsen jag var idag. Jag gillar inte när Oliver använder fuck- orden i samma mening som han pratar till mig och det gjorde han, säkert inte med mening att såra mig eller så, men jag tog åt mig och gick och satte mig i torkrummet ett tag och tjurade. Sen undvek jag honom resten av dagen. Jäkla gubbstrutt! Åh vad trött jag var på hans stil och sätt idag. Att han aldrig har en vänlig ton heller, det är alltid ”hämta det!” eller ”gör det här!” och gör vi det i fel ordning så är vi useless och han vet inte vad han ska ta sig till med oss. Jag kände idag att jag var så otroligt glad över att det är 6+5 arbetsdagar kvar innan jag får åka hem. Jippie! Imorgon tror jag Oliver skulle vara borta också, gud så skönt.

Jo en annan grej med Oliver också, han suckar alltid när han tycker vi tjatar, eller det är jag som tjatar för jag blir tokig av att det inte händer nåt häromkring, så jag tjatade imorse på att vi måste åka till socialen här för att kunna få ett irländskt personnr så vi kan öppna bankkonton, så Oliver kan ge oss lön direkt som stående överföring. Då tycker man att det borde ligga i hans intresse också att det blir gjort nångång (samma sak med att jag skulle ta med mitt körkort så han kunde ta kopia. Ha mig medförsäkrad på bilen och jag kan då köra och hämta nån, Wilma och jag kan handla själva, etc. Det har inte heller hänt!) men då när jag påpekade det så himlade han bara med ögonen (gud vad du tjatar!!) och suckade lite. Tittade på Wilma och frågade henne vad han skulle ta sig till med mig. Det ligger i alla tres intresse att det blir gjort, just nu är han skyldig oss två veckors lön vilket skulle underlättas om vi fick komma iväg till det där socialkontoret nångång. Jag åker hem nästa lördag och då förväntar jag mig att jag har all min lön som jag ska ha fått dittills. Åååh jag blir så irriterad på såna människor som aldrig får tummen ur! Och så måste jag tjata och det känns inte heller kul att vara den som alltid får tjata… Och så mina ridbyxor då som jag beställde från nåt ställe här, de gick sönder i sömmen i förstärkningen vid knät redan första dagen jag hade dem. Jag visade Oliver som sa att jag skulle lägga dem på kontoret och så skulle han skicka tillbaka dem. Tror ni det kommer hända det här året? Behöver jag ens nämna att jag fick tjata på Oliver i två veckor för att han ens skulle beställa grejerna från början? Behöver jag nämna att jag är trött på honom?

Kan nån frivillig komma och ordna upp Oliver Walshs liv tack!

Förövrigt har vi mockat idag och ridit ut en gång med två gäster plus Oliver, jag red Zorro som ägs av Roz. Men Zorros ena sko var lös och konstig så jag fick inte hoppa honom. Det var tråkigt för jag tror han hade varit trevlig att hoppa. Sen hade Oliver ett gäng hästar ute som sen skulle in och bli duschade. Ett projekt Wilma och jag var tvungna att hjälpa till med.

Vi fick i alla fall hjälp med silaget nu på kvällen så det ska han ha tack för, Oliver. Eller hjälp och hjälp, han fyllde kärrorna åt oss. Men det är inte alltid det hjälper oss för han lägger på så tunga sjok så vi kan inte alltid lyfta dem och då måste vi stå och dela på dem och det tar typ lika lång tid som att vi skulle ha fyllt kärrorna med sjok som vi klarar av att lyfta. Så det är rätt ovärt!

Nu sitter jag i köket, Wilma och jag försöker oss på en ugnspannkaka. Wish us luck!

Over and out.

/R