Mitt äventyr på Irland

Inte- mocka- dagen vilket innebär rida massa hästar. Eller i alla fall fyra var. Jag red Bart, Wilson, Holly och Latté. Bart fick damp och skenade iväg med mig, han fick typ in en gren i baken och vägrade stanna sen. Dumma hästskrälle! Jag tänkte då att men jag drar in honom på cirkel så jag skär av vägen för honom, men då tog han flykten upp för värsta slänten och upp på vägen. Jaha. Där stod vi och Wilma var nedanför. Vi möttes på vägen lite längre bort. När vi stod där och jag förklarade vad som hände så vips gick tränset på Victor som Wilma satt på, sönder! Hela sidostycket lossnade och bettet hänge. Jaha. Då var det bara för Wilma att hoppa av, försöka bygga ihop nåt att hålla allt i och traska hemåt. Oliver sa att han skulle fixa tränset men vi får väl se om det blir som vanligt. (Han glömmer och i stressen att hästen ska användas, bygga ihop nåt halvbra)

Nästa tur var Wilson. Mantra: ”han är inte galen, han är bara glad”. Funkade! Han bockade inte en, inte två utan tre gånger! Jag satt kvar alla tre! Ena gången höll han nästan på att gå omkull på frambenen, då tror man att han lärt sig men nej. Han bockade en gång till. Då kände jag att jag fått nog av åkattraktionen Wilson så jag sa till Wilma att jag ville rida hem. Han ser ut som värsta öket med smutsig päls, han är flugskimmel så all smuts syns extra bra på honom, hög som en giraff och när man skrittar så lummar han fram helt långsamt. Men vi kom på att vi nog ska galoppera av honom så kanske han slutar med bockningarna. Det är inte så att han vill ha av en, han har bara mycket energi. Han bockar inte heller som vanliga hästar brukar göra att dom liksom sparkar upp i luften, han mer travar med frambenen och galopperar med bakbenen och liksom hoppar jämnfota. Det är Wilmas beskrivning efter att ha sett mig bli bockad med.

I alla fall, sen skulle vi rida Holly och Beleview. Enligt Wilma är Belview tråkigaste hästen på jorden med den mest osköna galoppen. F Y I. Men Holly var jätte snäll. Vi travade bakom Belview och när vi skulle galoppera så galopperade hon snällt och lyssnade på mig, sprang inte iväg eller nånting. Vi spånade kring varför hon var så knäpp med hoppningen på vägen hem. Kom fram till att hon nog är oerfaren och blir exalterad när de andra hästarna springer iväg. Hon vill också springa jätte fort och hoppa, inte stå vid sidan av och bli lämnad kvar. Det var skönt att hon var snäll i alla fall efter åkturen på Wilson.

Sist var det Latté och vi red ut med Wilma och Tiptoe. Latté har ett svullet knä så hon ska bara skritta och trava och sen stå i pölen, men jag kände att hon hade massa energi att göra av med. Hon försökte bocka två gånger men jag förekom henne och drev på henne istället för att hon skulle bocka sig fram. Hon fick en kort galopp när vi skulle trava men det var bara för att när jag skulle sakta av till trav så försökte hon stanna och bocka istället för att fortsätta framåt så jag lät henne hållas. Det räcker med en åktur om dagen :) eller tre rättare sagt.

Just det, emellan Holly och Latté så skrittmaskinade vi fyra hästar. Sjukt drygt att leda dem fram och tillbaka och sitta och vänta medan hästarna skrittade åt ena hållet sen åt andra. Hade fasen hellre ridit dom. Men vi lunchade i vänstervarvet så det var okej ändå.

Därefter var det bara att börja med silaget och göra kvällen.

Vi har tappat lite inspirationen till matlagningen. Det känns trist att det alltid är vi som ska se till att det finns mat på bordet. Visst Oliver betalar för den, men det vore trevligt med en överraskning. Tada! Jag har köpt hem kinamat eller tada! Vi ska åka och äta pizza. Så denna kväll blev det bara rester som vi hittade från helgen. Astråkigt men det mättade i alla fall. Tror Oliver blev besviken att vi inte lagade nåt, han hade sagt till Wilma att han väntat på oss, men det sket jag verkligen i!

I alla fall jag är STOLT över att kunna ändra statistiken:

Wilson vs Rebecca 3-3.

Over and out.

/R